Inte många som vet... nåt alls!
Sent ska syndaren vakna
Jag gör vad jag kan, för mina barn och mig själv.
Det som sagts åt mig att göra, men också "eget".
Som att gå till en psykolog för kraft och påfyllning.
Det är ensamt i denna kampen.
Dom få som finns gör vad dom kan. Men det räcker inte!!
Så jag gör. Vad jag kan.
Fick dock veta igår, att mitt x ska få hjälp "med föräldrarollen"..
Minsann. Han som är perfekt, och inte har nååååågra bekymmer med ngt.
Bra så.
För det yngsta barnet skull mest.
H*n har bekymmer.
& att då ha en pappa som vägrar inse det, hjälper INGEN.
Allra minst barnet.
Men förnekelse har aldrig varit en vedertagen metod.
