Skiter i det..
Hejdå på ett tag..
Känner mig bitter på saker & ting..
Orkar inte...
Nyårsafton 2014..
Nyårsafton igen!
En tid för Kontemplation, reflektion & eftertanke.
Minns att jag önskade så innerligt förra nyåret, att 2014 skulle bli ett bra år.
Det skulle väl vara min tur nu för det.
Men det var inte min tur ännu.
Livet testar mig. Och tydligen har inte min tur kommit ännu.
Mycket har varit fint och roligt.
Kärlek personifierad stavas M - mkn kärbo.
Han är en sann gåva 💜.
Men oxå för omsorg från min älskade syster med familj. Mina fina, närmaste vänner 💜
Mina svärföräldrar & vänner som gjort skillnad. Er omsorg är beundransvärd!
Ert fantastiska sätt gör skillnad!
Från hjärtat, ett innerligt TACK för att ni finns💜 För mig och mina barn.
Men fortfarande.. prövningar.
Jag tände ett ljus i kyrkan vid Julaftonsmässan. ✨
För ett bättre kommande år.
Hoppas kan man alltid..
Jag ger inte upp. Av den enkla anledningen, att det inte är ett alternativ.
Tackar 2014 för allt roligt, omtänksamt och fantastiskt som har hänt mig/oss 💜
Och ser nu med förhoppning & tillförsikt fram emot ett underbart 2015..
Gott Nytt År kära ni!
Kram En Mamma
Jul..
Första julen någonsin, jag friar utan alla mina 4 barn.
Iår fick jag, förbereda 3 julstrumpor med dess innehåll..
Hon fattas. Hon fattas mig så otroligt mycket.
Känner sådan sorg över hela situationen.
Kommer aldrig känna att detta är det normala. Förlika mig med situationen.
ALDRIG!!!!
Jag saknar/längtar och gråter varje dag över att inte få krama om henne.
Stoppa min näsa i hennes ljusa förvildade busiga hår.
Höra hennes röst. Ha henne här.
Jag saknar och det gör så ont!
Men det blir Jul trots det.
Och den får göras efter bästa förmåga.
De 3 barnen jag har hos mig, att fira Jul med. De är en gåva.
Så det blir bra.
God Jul där ute..
Hoppas er Jul blir underbar..
Kram J
Samtal med chefen..
Om allt i allmänhet, och vissa saker i synnerhet.
Det är mycket nu. Och har varit under en lång period.
Både på jobbet och hemma.
Jag måste komma tidigare när jag kan, då jag får vara på olika ställen, utanför jobbet med barn och mig själv.
Jag får inte ihop det om jag inte jobbar. Och det går knappt inte ihop då heller..
Därför måste jag jobba ännu mer, när jag kan.
Vilket gör att jag går upp 04:30 varannan vecka. För att vara på jobbet kl 7 (tar 1½ timma att komma till jobbet nästan)
Och jobbar till 17. Och är hemma 18:40. Om jag inte ska handla eller göra ngt innan hemkomst.
Chefen nöjd och glad. Men det var "vissa" av mina kollegor, som tyckte att jag var lite dåligt på att ta kritik.
...
Mmm så är det nog. När man nästan ½ sitt liv varit utsatt för kritik. Att anses göra "fel".. eller inte enligt boken.
Men det går ändå.
Och så tycker "folk" att jag är lite kort i tonen. Det är det som kommer fram.
Inte att jag går runt och hälsar på alla varje morgon, för att alla ska bli sedda och iaf ngn "sett" en den dagen.
Att jag ler och är tillmötesgående.
Det som händer är att x antal personer pratar aldrig med mig (eller knappt ngn annan heller)... på veckor och ibland månader... och det man sen hör, är ett långt mail med "åsikter".
Då lackar jag. Jag har jobbat här under låååång tid, och det har aldrig varit några problem tidigare.
Att få konstruktiv kritik är jag för... Men jag ogillar skarpt att man går till min chef med sina åsikter..
Jag är inte farlig. Man kan säga saker till mig.
Men jag blir oxå lack.
Jag har haft det så JÄVLA jobbigt under många år..
Och låter det aldrig gå ut över min kollegor.. Men jag blir ledsen.
Jag bär detta med min varje dag.
Att jag tex inte har träffat mitt barn på över ½ år...
Hur många har det så? Ingen. Dom kommer hem till sina familjer. HELA sina familjer.
Ingen jävel frågar hur det är. Hur det går.
I N G E N...
Då tystnar jag hellre. Då skiter jag i att försöka sprida glädje, till ingen nytta. Om jag bara får skit tillbaka..
Jag tröttnar oxå...
Jävla muppar...Empati för i helvete. Empati...
6 månader!
Ett ½ år!
Så länge sedan är det jag träffade min dotter.
Som jag kramade henne.
Som jag pratade med henne.
Som jag fick agera hennes mamma, irl.
Jag saknar henne så förskräckligt mycket. Det går inte att beskriva.
Jävlahelvetesskit är vad det är...
Vill ha henne tillbaka.....
Jag saknar mitt troll, min fina fina N...... <3
Mitt hjärta går sönder....
Suck..
Möte & df var med..
Vad, spelar ingen roll i detta sammanhanget.
Log lite när jag satt där, mitt emot honom och avskydde varje minut..
Vad som dock slog mig, var att df (dumfan aka x) såg ut som
Sankta Devil...
Exakt!
Log lite när jag satt där, mitt emot honom och avskydde varje minut..
Usch!
(Mötet var fö bra, omtumlande, ett avslut och en ny början i ett)..
Samtal från dotterns fröken -en väldig twist..
Hade samtal med henne, med anledning av att jag skrev ett argt mail till skolan.
För efter mitt mail i augusti, har jag inte hört ett dugg från skolan.
Ingen kontakt alls (ny skola ny fröken) what so ever, trots att jag mailat och talat om lite hur vår/min situtation såg ut. Tyckte det var HÖGST anmärkningsvärt. Så jag mailade fröken OCH studierektorn igen, för att tala om att jag tyckte dom agerade fel. Genom att inte höra av sig alls.
Ingen förslag om möte, inga uppdateringar om hur det går för dottern, inga kallelser till föräldramöte. NADA.
Men hon ringde mig. Och efter att jag öst galla över henne, med all rätt tyckte hon, fick vi kontakt, och hade ett bra långt samtal.
Fröken fick vetskap i vissa delar, och framförallt ville jag att hon skulle veta att jag FINNS, men inte är så synlig just nu, då jag inte vill ställa till en scen för dottern i skolan.
Iaf.
Fröken sa att hon skulle prata med dottern DÅ (detta var väl förra eller förrförra veckan).
Hon skulle bara tala om att vi pratat med varann, och att jag hade frågat hur det gick för dottern i skolan mm.
Fröken gjorde detta, och återkopplade till mig.
Bra så.
Men så igår ringde hon igen. Fint tänkte jag. Lite efterlyst engagemang.
Men anledningen var en annan än sist.
När hon hade pratat med min dotter i skolan, hade barnet gått hem direkt till x och berättat detta för honom.
Och morgonen därpå, står denna otäcka varelse i skolan, med svart blick, och sin läskiga uppenbarelse i frökens klassrum. Och är FLY FÖRBANNAD.
Han gapar och skriker.
Hävdar att hon inte kan skollagen (den kan väl han utan och innan, han som sagt sig ha både juridik, psykologi och franskakunskaper som bara är lögn) att hon går mina ärenden och att han och dottern har tappat ALL respekt för henne (???)
Att jag och x har delad vårdnad om dottern, och jag har RÄTT till info. Den tanken kom inte i x väg...
Hon (fröken) vill inte vara i samma rum som honom, så dom går till rektorn.
Där fortsätter x att gala som en(den) galning han är ... Och vill där och då byta klass för dottern. Med omedelbar verkan.
?????
Sen "sjukanmäler" han henne och dom går hem...
Alltså
1) Fan vilken jävla galning han är
2) Bra att dom får se hans rätta jag
3) Nu återstår det att se vad som händer. För fröken har kommit på "andra tankar".. och kommer ev agera på detta.. (hon frågade efter Soc-kontakten jag haft......)
(dom kommer inte godkänna ett klassbyte "mitt i" terminen... och vad skulle det hjälpa? Han har redan gjort bort sig, och jag har fortfarande rätt till att få info från skolan)
- en av anledningarna till att dottern bytte skolan från 5an till 6an, medans nästan hela hennes klass stannade kvar på förra skolan (det var valfritt), var att han x och dottern skulle "börja på ny skolkula".. då det var många lärare i förra skolan som visste vad han går för. Och om det är ngn/ngt han inte gillar, så ska det bort ur hans liv..
Därav skolbytet. Att nu han kommer dit och gör bort sig, och får ta konsekvenserna av att folk som jobbar där, sett honom, hört honom och inte är dumma i huvudet.. Det är bara rätt åt honom.
- att han sen står och väntar varje dag utanför skolan på dottern (och har gjort med den stora dottern tidigare) är ngt som lärarna ser som "sjukt"... Ingen annan vuxen gör så. Förutom ev ngn pappa som inte godkänner att hans dotter dejtar ngn "opassande" som fröken sa..
JÄVLA SPÅNHUVVE!
Fortsättning följer...
Soc har svarat...
Hej J...
Jag är ledsen att vi inte lyckades motivera din dotter till insatsen, och att vi inte kan göra mer för er just nu.
Det är viktigt att vi lyssnar på barn, och din dotter var tydlig i sitt nej. Alla öppenvårdsinsatser från socialtjänsten bygger på frivillighet, särskilt från barnens sida eftersom det är dem insatsen gäller. Dock tänker jag att det kanske framöver kan vara så att hon ändrar sig, eftersom hon till en början kunde tänka sig att testa insatsen. I takt med att hon blir äldre kanske hon också kommer tänka annorlunda. Jag skrev till N att erbjudandet står kvar om hon ändrar sig, så förhoppningsvis har detta åtminstone sått ett frö hos henne. Det du kan göra är att fortsätta att finnas där för henne på alla tänkbara sätt.
Både kring N och dina andra barn. Om du är orolig för deras utveckling är du som vårdnadshavare skyldig att skydda dem. Om du bedömer att barnen inte kan vara hos sin pappa eller likande måste du ta frågan till tingsrätten. Alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge är familjerättens område, så jag får hänvisa dig dit för den typen av frågor.
Vänligen
Xx xx
Socialsekreterare
Jag är ledsen att vi inte lyckades motivera din dotter till insatsen, och att vi inte kan göra mer för er just nu.
Det är viktigt att vi lyssnar på barn, och din dotter var tydlig i sitt nej. Alla öppenvårdsinsatser från socialtjänsten bygger på frivillighet, särskilt från barnens sida eftersom det är dem insatsen gäller. Dock tänker jag att det kanske framöver kan vara så att hon ändrar sig, eftersom hon till en början kunde tänka sig att testa insatsen. I takt med att hon blir äldre kanske hon också kommer tänka annorlunda. Jag skrev till N att erbjudandet står kvar om hon ändrar sig, så förhoppningsvis har detta åtminstone sått ett frö hos henne. Det du kan göra är att fortsätta att finnas där för henne på alla tänkbara sätt.
Både kring N och dina andra barn. Om du är orolig för deras utveckling är du som vårdnadshavare skyldig att skydda dem. Om du bedömer att barnen inte kan vara hos sin pappa eller likande måste du ta frågan till tingsrätten. Alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge är familjerättens område, så jag får hänvisa dig dit för den typen av frågor.
Vänligen
Xx xx
Socialsekreterare
Soc vs denna mamman..
Jag är så JÄVLA ILSKEN.
Tagit ut det på ett mail till Soc:
Du ringde & sa att ni inget kunde göra med/för vår situation..
12-åringen som bor hos sin pappa på heltid, och som jag inte träffat på 5 månader, vill inte efter en fråga via mail från er, inte träffas på SÄ.
Och så önskades det lycka till.
???
Idag har min 14-åriga dotter O bestämt träff, med sin pappa på biblioteket efter skolan.
Det är första ggr på 5 månader dom ses "öga mot öga".
Anledningen är att O fick en mobiltelefon i födelsedagspresent 2013. Och en miniipad i julklapp samma år.
När hon valde att bo hos mig (pga sin manipulativa pappas sätt) sen juni 2014, fick hon inte ta med sin telefon/platta..
Och då dom var hennes, hade hon lagt in lösen mm.
Detta har stört honom storligen.
Och hans primära mål, har varit att få dessa brukbara igen. För eget bruk.
Därav deras träff idag.
Inte att O och han ska kunna ses igen.
Så idag får jag då veta, att dom ska ses. Hon ska få plattan om tel/ipaden låses upp.
Och hon är glad... Så glad.
Han kommer till skolan.
Hon fixar det.. Och vad händer sen?
Jo x säger "tar du ipaden, polisanmäler jag dig, då jag har kvitto på att det är jag som köpt den"..
Sen går han.. I triumf.
Hans otäcka sätt har lyckats än en gång..
Kvar står en gråtande 14-åring..
Prylar är viktigare för honom, att han offrar sitt egens barn tillit och kärlek. För att få sin vilja fram.
.... Det är bara en dag efter ni på Soc önskade mig/oss "lycka till"..
••••
Han träffar även yngsta sonen varje kväll efter skolan. Och alla vi, märker en stor attitydsskillnad på honom.. Som helt liknar x.. Och det är inte charmigt.
Och sonens nya mantra är "ni vill ändå inte ha mig här"..
Något som inte är sant!
-att "förlora" ett barn är mer än hanterbart. Jag gråter varje dag. Och dottern vill inte ens se mig som familj längre..
Detta är x verk.. Och ni kan inget göra..?
******
Fy fan vad jag vill slå på nåt.. -men det skrev jag inte t Soc dårå...
Motigt..
Det känns motigt att vara jag.
Livet går upp och ner för alla. Men ja.. det känns övermäktigt stundom.
Som nu.
Bagateller egentligen.
Men när barnens dator ger upp, och jag inte kan trolla fram en ny..
Inte ens det kan jag ordna.
Jag önskar så att jag hade mer att ge. Mina tålmodiga fina barn, förtjänar det..
Men det går inte.
Och när så Soc ringer, och säger:
"N samtycker inte till samtal på S längre.
Så vi kan tyvärr inte göra mer, utan önskar er lycka till framöver"..
.
.
Så jag har ingen möjlighet att återförenas med henne..
Dom kan inget göra. & Lycka till -dra åt h-e...
Det brister för mig...
Big time!!!!
Lillebrors nya "mantra"...
Ja, det är lyckligtvis inte så att han upprepar det hela tiden..
MEN han har vid ett par tre ggr sagt i helgen att "ni vill inte ha mig här"...
???
Det har vi INTE sagt.
Och anledningen till det är att det är så långt ifrån sanningen som det bara går.
Han är en del av vår familj.
En familj som är delvis minimerad rent fysiskt, då lillasystern är hos X.
Men att han inte är välkommen, och att han är oönskad.
Det är LÖGN.
Nu är jag väldigt oroligt för att detta är ngt X börjat implementara i honom, så att det blir hans sanning.
OAVSETT vad jag säger eller vad vi visar..
Det är så sorgligt. Att x inte alls drar sig för att använda barnen på detta viset.
Hur kan man ens komma på tanken, att säga så..
Typ att "mamma vill nog inte ha dig där, du har det nog mycket bättre här.."...
Usch, vad jag hatar när sådana tankar får fäste i mitt inre..
Det gör mig så ont...
& ja, jag HATAR OCH AVSKYR DEN DÄR J-A YNKRYGGEN!
Skrivit mail till min dotter..
... Det gör jag varje vecka. Ibland flera ggr.
Även om hon nu bor hos x, så behöver det ju inte innebära att vi inte kan ses?
Det föreslog jag...
Hon har inte svarat...
Soc återkopplade..
Soc hade pratat med x.
Han är positiv (jojo) till att inleda ngt på SÄ för dottern och mig.
-Så vi kan närma oss varann.
(Allt känns otroligt konstlat, då vi inte är några främlingar. Hon är ju MITT BARN)
Iaf.
Under samtalet hör dottern, att x pratar med Soc (hon har dålig erfarenhet av dom iom allt kaos som varit)
Och hon får ett utbrott. Dom måste avsluta samtalet.
Idag har dom (x&Soc) hörts igen.
Soc fick dotterns mail, så hon kan presentera sig. Och höra m henne, om hon vill t SÄ..
Efter ett ev ja, så kontaktar Soc SÄ för en samtalsinsats..
Ingen tillbakablick. Inget bakåt alls. Bara framåt..
Bara att vänta och se igen...
Nåt är väl bättre än inget.
Men vi är inte där ännu...
Fick nytt mail från dottern...
Läste det i kön när jag väntade på att beställa mat, på det indiska haket..
Började gråta.
Det gör så ofantligt ont i mitt hjärta.
Livet blir inte alltid som man tänkte sig.
Inte ens i närheten inom vissa delar...
För oss alla i allmänhet, och mig i synnerhet ....uppenbarligen.
Det är bara att acceptera verkar det som...
FAN! FAN! FAN!
När tillvaron är motig, då är det svårt att vara positiv.
Just nu har jag ingen kraft till det.
Alls.
Undra när det ändras...??
