Ensam(t)stående mamma

En ensamstående mamma på heltid. Men barnen på hel/halv & ingen tid.. Till min stora glädje OCH hjärtskärande sorg.. . Detta är min kamp för att få tillvaron att fungera. Mot mycket i allmänhet, men mot "The Devil in disguise" aka X-mannen, i synnerhet. Välkommen till denna mardröm, som är mitt/vårt liv just nu... och har varit alldeles, alldeles för länge.

Nyårsafton 2014..

Publicerad 2014-12-31 19:42:47 i Allmänt

Nyårsafton igen!
En tid för Kontemplation, reflektion & eftertanke.

Minns att jag önskade så innerligt förra nyåret, att 2014 skulle bli ett bra år. 

Det skulle väl vara min tur nu för det.

Men det var inte min tur ännu. 
Livet testar mig. Och tydligen har inte min tur kommit ännu.

Mycket har varit fint och roligt.
Kärlek personifierad stavas M - mkn kärbo.
Han är en sann gåva 💜. 

Men oxå för omsorg från min älskade syster med familj. Mina fina, närmaste vänner 💜
Mina svärföräldrar & vänner som gjort skillnad. Er omsorg är beundransvärd!

Ert fantastiska sätt gör skillnad!
Från hjärtat, ett innerligt TACK för att ni finns💜 För mig och mina barn.

Men fortfarande.. prövningar.

Jag tände ett ljus i kyrkan vid Julaftonsmässan. ✨
För ett bättre kommande år.
Hoppas kan man alltid..

Jag ger inte upp. Av den enkla anledningen, att det inte är ett alternativ.

Tackar 2014 för allt roligt, omtänksamt och fantastiskt som har hänt mig/oss 💜

Och ser nu med förhoppning & tillförsikt fram emot ett underbart 2015..

Gott Nytt År kära ni!

Kram En Mamma
Kommentarer (1)

Jul..

Publicerad 2014-12-24 09:02:07 i Tankar

Första julen någonsin, jag friar utan alla mina 4 barn.

Iår fick jag, förbereda 3 julstrumpor med dess innehåll..

Hon fattas. Hon fattas mig så otroligt mycket.

Känner sådan sorg över hela situationen.

Kommer aldrig känna att detta är det normala. Förlika mig med situationen.

ALDRIG!!!!

Jag saknar/längtar och gråter varje dag över att inte få krama om henne. 

Stoppa min näsa i hennes ljusa förvildade busiga hår.

Höra hennes röst. Ha henne här.

Jag saknar och det gör så ont!

Men det blir Jul trots det.
Och den får göras efter bästa förmåga.

De 3 barnen jag har hos mig, att fira Jul med. De är en gåva.

Så det blir bra. 

God Jul där ute..

Hoppas er Jul blir underbar..

Kram J
Kommentarer (1)

Samtal med chefen..

Publicerad 2014-12-15 09:36:00 i Tankar

Om allt i allmänhet, och vissa saker i synnerhet.
 
Det är mycket nu. Och har varit under en lång period.
 
Både på jobbet och hemma.
 
Jag måste komma tidigare när jag kan, då jag får vara på olika ställen, utanför jobbet med barn och mig själv.
 
Jag får inte ihop det om jag inte jobbar. Och det går knappt inte ihop då heller..
 
Därför måste jag jobba ännu mer,  när jag kan.
 
Vilket gör att jag går upp 04:30 varannan vecka. För att vara på jobbet kl 7 (tar 1½ timma att komma till jobbet nästan)
Och jobbar till 17. Och är hemma 18:40. Om jag inte ska handla eller göra ngt innan hemkomst.
 
Chefen nöjd och glad. Men det var "vissa" av mina kollegor, som tyckte att jag var lite dåligt  på att ta kritik.
 
...
 
Mmm så är det nog. När man nästan ½ sitt liv varit utsatt för kritik. Att anses göra "fel".. eller inte enligt boken.
Men det går ändå.
 
Och så tycker "folk" att jag är lite kort i tonen. Det är det som kommer fram.
Inte att jag går runt och hälsar på alla varje morgon, för att alla ska bli sedda och iaf ngn "sett" en den dagen.
 
Att jag ler och är tillmötesgående.
 
Det som händer är att x antal personer pratar aldrig med mig (eller knappt ngn annan heller)... på veckor och ibland månader... och det man sen hör, är ett långt mail med "åsikter".
 
Då lackar jag. Jag har jobbat här under låååång tid, och det har aldrig varit några problem tidigare.
 
Att få konstruktiv kritik är jag för... Men jag ogillar skarpt att man går till min chef med sina åsikter..
Jag är inte farlig. Man kan säga saker till mig.
 
Men jag blir oxå lack.
 
Jag har haft det så JÄVLA jobbigt under många år..
Och låter det aldrig gå ut över min kollegor.. Men jag blir ledsen.
Jag bär detta med min varje dag.
 
Att jag tex inte har träffat mitt barn på över ½ år...
Hur många har det så? Ingen. Dom kommer hem till sina familjer. HELA sina familjer.
 
Ingen jävel frågar hur det är. Hur det går.
I N G E N...
 
Då tystnar jag hellre. Då skiter jag i att försöka sprida glädje, till ingen nytta. Om jag bara får skit tillbaka..
 
Jag tröttnar oxå...
 
Jävla muppar...Empati för i helvete. Empati...
 
Kommentarer (4)

6 månader!

Publicerad 2014-12-13 09:25:00 i Allmänt

Ett ½ år!
 
Så länge sedan är det jag träffade min dotter.
 
Som jag kramade henne.
 
Som jag pratade med henne.
 
Som jag fick agera hennes mamma, irl.
 
Jag saknar henne så förskräckligt mycket. Det går inte att beskriva.
 
Jävlahelvetesskit är vad det är...
 
Vill ha henne tillbaka.....
 
Jag saknar mitt troll, min fina fina N...... <3
 
Mitt hjärta går sönder....
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Mamman

Ensam är inte alltid stark. Men ibland har man inget val.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela