Ensam(t)stående mamma

& hittade gamla bilder på barnen.

Det gör så ont, att ett av dom saknas. Att hon inte är hos mig/oss.
Att hon är programerad att avsky mig.

Saknar henne.
Vill ha henne nära.

Så länge hon inte är hos mig, är jag inte hel...

Dottern ville ha en jacka & tubhalsduk, som jag köpt till henne. Varpå x får mailet från dottern om detta..

Ingen jacka eller halsduk kommer med sakerna han lämnar...
& jag får veta att HAN har köpt en röd jacka till dottern.

Jaha, det är ju möjlig.

Frågar dottern om hon vill att jag letar efter jackan i förrådet.
Varpå dottern säger:
-"nej det behövs inte... NN hade på sig den i skolan"..

???

1) x skickar inte över jackan dottern vill ha.
2) han låtsas att HAN köpt jackan
3) han låter yngsta dottern ha jackan på sig i skolan, och låtsas som inget...
4) förvägrar dottern att få sina kläder...

Ocharmig kille!

Vi var så på Familjerätten IGEN.

X valde tid -kl 13:00. Så går det när man inte har ngt vettigt för sig på dagarna. Då kan man sådana tider.

Medans jag fick stämpla ut från jobbet, och lixom bara "gilla läget".

Nåja möte var det.

X babblade ju som tusan sist, och FR-tanterna var lite hårda emot honom.

Framförallt har han VÄLDIGT svårt att fatta att det är HAN (som ska agera som en )som är vuxen... och BARNEN är BARN.

Dvs INGET ansvar kan läggas på dom i vår konflikt.
(ja det är ju eg mer än, en konflikt. Det är sååååå mycket mer helt enkelt)

Iallafall. Möte inplanerat.
Denna ggn fick jag tillfälle att prata mer.

Och ännu mer så "svingade FR-tanterna" med sin osynliga "förmaningspiska" över huvudet på x.

Kändes rätt skön, ska jag i ärlighetens namn säga...

Tog upp detta med att dottern hos mig, vill ha endel av sina saker, som finns hos x. Som hon fått av mig, min särbo, eller köpt själv.

Samt några andra saker...

X började genast jiddra... om att "det som finns hos mig, tillhör mig"..

Varpå FR-tanten spänner ögonen i honom, vänder sig till honom och säger:

"alltså, om du nu vill ha ngn form av kontakt med din dotter ALLS, så kanske du ska byta strategi, och vara lite medgörlig. För det sättet du kör på nu, det gagnar ju möjligen en.. och det är DIG.

Hur kan du förvägra henne sina saker. Vad ska DU med DOM till.. och framförallt träningskläder, som det står HENNES NAMN PÅ. VA?"

.....*bortgjord*...

Då kommer han med sin j-a undanflykter.. att det är för litet, det finns inte hos honom, hon har inget där ... bla bla bla..

Och FR-tanten igen..

SKÄRP DIG! Packa ihop det som tillhör henne. Låt henne upptäcka att det isf är för litet.. men GÅ HENNE TILL MÖTES....

*ridå*

Så det var ett mission till nästa gång att fixa.

**********

Kändes lättare när vi gick därifrån... Och att mannen i mitt liv, stod och väntade med bilen, gjorde inget.

Allt för att jag skulle slippa åka med samma tåg som x.

Räckte med hissen ner....

... varje vecka till mitt saknade barn. Vill att hon ska veta att jag tänker på henne, och att jag finns här... (medveten om att jag skriver hon nu, och det får vara så hädanefter) Jag saknar henne så otroligt mycket. Det går i vågor. Känner mig kraftfull och målmedveten stundom. Andra gånger känner jag mig förgjord. Det har snart gått 3 månader sen jag träffade henne. Sen hon var hemma hos/med oss andra. Kom tillbaka mitt troll!!!!

... inte träffat hen, på 2½ månad :(