Ensam(t)stående mamma

Du ringde & sa att ni inget kunde göra med/för vår situation..

12-åringen som bor hos sin pappa på heltid, och som jag inte träffat på 5 månader, vill inte efter en fråga via mail från er, inte träffas på SÄ.

Och så önskades det lycka till.

???

Idag har min 14-åriga dotter O bestämt träff, med sin pappa på biblioteket efter skolan.

Det är första ggr på 5 månader dom ses "öga mot öga".

Anledningen är att O fick en mobiltelefon i födelsedagspresent 2013. Och en miniipad i julklapp samma år.

När hon valde att bo hos mig (pga sin manipulativa pappas sätt) sen juni 2014, fick hon inte ta med sin telefon/platta..

Och då dom var hennes, hade hon lagt in lösen mm.

Detta har stört honom storligen.

Och hans primära mål, har varit att få dessa brukbara igen. För eget bruk.

Därav deras träff idag.
Inte att O och han ska kunna ses igen.

Så idag får jag då veta, att dom ska ses. Hon ska få plattan om tel/ipaden låses upp. 

Och hon är glad... Så glad.

Han kommer till skolan.

Hon fixar det.. Och vad händer sen?

Jo x säger "tar du ipaden, polisanmäler jag dig, då jag har kvitto på att det är jag som köpt den"..

Sen går han.. I triumf.

Hans otäcka sätt har lyckats än en gång..

Kvar står en gråtande 14-åring..

Prylar är viktigare för honom, att han offrar sitt egens barn tillit och kärlek. För att få sin vilja fram.

.... Det är bara en dag efter ni på Soc önskade mig/oss "lycka till"..

••••
Han träffar även yngsta sonen varje kväll efter skolan. Och alla vi, märker en stor attitydsskillnad på honom.. Som helt liknar x.. Och det är inte charmigt.

Och sonens nya mantra är "ni vill ändå inte ha mig här"..

Något som inte är sant!

-att "förlora" ett barn är mer än hanterbart. Jag gråter varje dag. Och dottern vill inte ens se mig som familj längre..

Detta är x verk.. Och ni kan inget göra..?

******

Fy fan vad jag vill slå på nåt.. -men det skrev jag inte t Soc dårå...

Det var längesen nu, hoppas allt är bra med dig. 
Du sa att jag fick höra av mig om det var ngt. Och det gör jag nu.. Du svarar om du vill/kan. 
Men det är inte min avsikt att uppta för stor del av din tid... 


Jag har fortfarande en rörig tillvaro. 
Sen 4 månader tillbaka bor äldsta dottern (14 år) hos mig på heltid. 
Och hon har inte träffat x sen dess... (mer än stött på i förbifarten, och han hälsar inte ens på henne) 

Hon är så pass gammal nu, att hon har insett hur hennes pappa är. Detta då hon kände sig väldigt utsatt av hans 
obehagliga sätt hemma hos dom. 

Och i samma veva. Den 13/6 närmare bestämt. Var sista ggn N (nu 12 år) var hemma hos mig/oss. 
Hon är kvar hos X (pappan) sen dess. Och jag har inte pratat med henne på 4 månader..

x har fått hennes avation emot mig, att gro. Och hon verkar avsky mig numer.. -om jag läser vad hon mailar till mig. 

Och hon är likadan nu som hon var tidigare, när det nästan blev ett LVU på henne. 

Hon är (möjligen omedvetet) styrd av pappan, och tillika favoriserad av honom -precis som alltid. 

Hon mailar till mig 1 gång / vecka -för att Familjerätten bestämt det. Men hon kallar inte mig mamma längre utan "mitt namn". 

Jag och x går till Familjerätten på samtal. Men det leder absolut ingenstans. Familjerättsdamerna är rätt hårda emot x,
men han är inte mottaglig för deras kritik när han kommer utanför deras lokaler. 
Han bara inte VILL/KAN inse att det är HAN som är (förväntas agera) vuxen, och barnen är just det.. .BARN. 

Han drar sig absolut inte för att använda barnen som budbärare, så han slipper få någon form av kritik... Då lägger han 
hela ansvaret på barnens agerande, till ett val dom gjort. 

Jag är oroad för min dotter. 

Syskonen ses inte tillsammans (16åringen & 14 åringen bor ju bara hos mig, och lillebror går emellan varje vecka) och dom har ingen kontakt samtidigt.

X gör inget för att någon form av umgänge ska kunna ske. 

Och kuratorn  N träffar, gör det mest för att hon ska få "prata av sig".. 
Inte för att det ska leda oss tillsammans igen. 

Jag pratade med BUP häromdagen, och han rekommenderade att göra en anmälan till SOC. Så i måndags skickade jag en orosanmälan 
till Socialtjänsten. 

Jag känner mig YTTERST frustrerad/sorgsen/orolig och hjälplös. Vad hände med Tingsrättsdomen om delad vårdnad, med varannan veckasboende? 

Hur gör man för att få domen till stånd? 

Går det eller är detta vad jag har att rätta mig efter? 
- utan att behöva gå till doms igen? 

Finns det någon hjälp att få, från utomstående.. Då detta är väldigt komplext, med en mytoman/psykopat som x? 

Ja, det var lite för nu. 
Om du vill/kan och har tid att svara helt enkelt så blir jag glad.. Kanske finns något jag kan läsa på nätet som ger mig råd? 

Om inte så är det oxå helt ok.

Jag Kämpar vidare...