Går dom till x..
& kommer tillbaka på morgonen.
Dom dikterar villkoren.
Jag kan inget göra.
Ilskan är densamma.
Jag förstår inte??
Det första som händer är att jag frågar hur dom haft det?
Dom har varit osams...
Hinner inte svara eller ens öppna munnen, innan jag hör:
"du håller bara med xx...
Jag önskar att du inte vore min mamma.
Jag önskar att du inte ens fanns..."
-ja hej på dig oxå.
;(
Att komma fram till barnen.
(dom två yngsta)
Dom har bestämt sig.
Jag är usel. I alla lägen.
Jag förstår inte hur illa det har kunnat bli..
Jag klarar inte hur mycket som helst.
Barnen är så full av implementerad elakhet.
Kallar mig hora & kärring.
Jag kan inte alltid bita mig i tungan.
Dom är som minidjävular.
Det gör ont.
Blir jag ledsen säger Barnet med hånfull röst: "ska skådespelet börja igen"...
Vi utbringar En golfapplåd.. ???
(och så klappar h*n händerna i små rörelser framför kroppen)
-mitt lilla barn..
Efter barnets beteende & hot, drog jag in på något som "känns".
Spelandet.
Det är ett språk h*n förstår.
& som är väldigt, väldigt störigt att vara utan.
Vilket dock innebär att hela lugnet rubbas i hemmet.
Det finns iom detta INGET att göra.
What so ever!
Får en tjatig, gnällig, rastlös & bekymmersam unge.
Bra!
Jättebra!
Men det ledde idag tyvärr, till nytt vredesutbrott.
Vi hittade ett gammalt Game Boy.
Det fick h*n inte heller spela på.
Jag tog det.
Fick en spelkonsoll slängd på mig.
Och en ljuslykta på bordet rök..
& så tjöts det efter pappa.
& ringdes..
-utan svar.
(jag hade sett x tidigare idag på håll, så jag förstod att han inte var hemma)
Barnet gick. Först utan jacka.
Jag gick efter... med jackan.
Men jag VET att jag gör tätt.
Ett sådant beteende kan inte uppmuntras.
Alls!!
Dock meddelade jag x om barnets tanke.
Fick ett jävla svar. Han ska framstå som en "hyvens kille"..
Det är han inte.
Han är en DJÄVUL!!!
Men som sagt. Han var inte hemma.
Bara ut att leta efter barnet.
Orolig.
X trappuppgång och lite andra ställen.
Tog bilen t centrum.
Det ösregnar och blåser sidledes.
Ser barnet.
H*n är som vanligt (?!)
Vi handlar fika och åker hem.
Pratar om vad som hänt.
Med tanke på att jag tror att barnet har ADHD, men inte kan utredas just nu..
Så är det svårt med återkoppling till det som just hänt.
H*n är helt oförstående.
Som om det aldrig hänt??
Hittar mina tabletter uthällda i värmeljusen.
Varför?
Varför?
-troligen för att barnet vet att det gör mig ledsen..
Ringde dit flera gånger igårkväll.
Telefonsvarare.
-dom kunde inte ta mitt samtal just nu.
Känns lite tröstlöst!
Märkte att det var dax för upplopp igen.
2 av barnen gaddar ihop sig.
Dom två yngsta.
Men även om åldern inte är så hög, så lyckas dom "väl" med sin framfart.
Förstör, kastar saker, drar av tvn, tar boxen, slänger tvkortet, skriker fula ord som är till för att skada&såra.
Maten jag lagat är "kycklingfittor & kycklingkukar"..
Dom äter inte.
Mat dom gillar i VANLIGA fall.
Yngsta barnet är hungrig.
Tar ett äpple.
När jag plockar i tallrikarna i maskinen, och slänger det som är på långpannan, lägger jag kvarvarande kycklingbitar på bänken.
Barnet kommer. Undrar varför dom ligger där?
Om ngn vill ha svarar jag.
-barnet tar dom.
Så mycket för allt gap och elakheter gällande maten..
Allt eskalerar.
Ett barn kastar en stekspade på mig, men missar.
Men ett saltpaket hälls ut på bänk & golv.
-att förstöra ger visst tillfredställelse. Då sakerna inte är deras.
Dom ringer x.
Och berättar hur hemsk jag är.
???
Dom äldre barnen är kav lugna.
Lyckligtvis.
Hör från ett av dom "vad har hänt med N"?
-jaa det kan man undra.
Min känsla är den att dom har bestämt sig, som x spelbrickor.
Att baktala, förstöra, förgöra och knäcka mig..
Mina små barn!!
Kl 21 har dom bestämt att dom ska gå.
Till x.
Det är alltid dom som går dit.
För ut från honom kommer man inte, om man så vill.
Han släpper ingen.
Dom går.
För att dom kan.
Innan det, så kommer yngsta barnet med en hammare.
& talar om att "h*n ska ha ihjäl mig med den"...
Detta lever jag med.
Frågan är hur länge??
Barnen behöver hjälp.
Avprogrammeras.
Jag hoppas det finns hjälp att få.
Innan det är för sent..
... För någon av oss...
Läser i en av dom större dagstidningarna om "min" kommuns socialtjänst...
Dom hinner inte med.
Det är bråttom, men allt tar för lång tid.
Dom har anmält sig själva till Lex Maria.
Socialarbetarna.
Sorgligt!
Men bra.
En anmälan har kommit in.
Jag vet det, för den är förankrad med mig.
Till Socialtjänsten alltså.
Bra/skrämmande/nödvändigt.
Bara att invänta kontakt.
Innebandymatch för ett av barnet.
Det yngre fick följa med.
(innebandyn ombesörjs av x, och jag har blivit tilldagd att jag inte får komma dit el bry mig, då jag inte betalar ngt..
-att jag sen åker på saker/resor m barnen, vetlar ingen komma ihåg. El förstå att det kostar)
När det är slut, messas det fr x mobil.
Att dom stannar hos honom?
Jag säger nej.
Mess fram och tillbaka.
Samtal fram och tillbaka.
Jag säger konsekvent nej.
Dom kommer inte.
Och inte en gång här x av sig, utan han skickar ut barnet i skottlinjen.
Helt enligt hans metoder, att använda barnen som sina "soldater"..
***
Med tanke på att inte barnen kom igår, så ringde jag fritids nu och sa att x kommer m dom.
Fritidsfröken som svarade, -och var den jag pratade m i fredags, sa att hon tänkt på mig hela helgen.
Men inte hunnit svara på mitt mail,
MEN "eftersom inget är klart, observerar vi och skriver upp" ?????
Ursäkta?
Va?
Ska bli spännande att se vad/om rektorn svarar..
Blir ilsk!
OBSERVERA????
Det här med anmälningsplikt fr skolan?
-det verkar inte funka..
Fan!
Och så jävla ensamt.
Min kärlek berättar om hur härligt det har varit med barn & barnens vänner
på utflykt idag.
I samma veva är är mitt liv åt helvete.
Jag har svårt att ta in deras lycka.
Ja ÄR ju glad för deras softa liv..
Men det är tungt...
Tvi.
Jag har en familjesituation, som är väldigt rörig.
Ett av barnen har ALLTID favoriserats av pappan.
-oklart hur det ens är möjligt (i min värd).
Han knyter an till barnen på väldigt märkligt sätt.
Osunt och äcklande.
Han messar med ett av barnen väääldigt mycket.
Och h*n med honom.
Språket barnet använder blir en direkt kopia på hans språk.
Otäckt.
Elakt.
Skrivs för att såra.
Får sms fr barnet.
Fodrande. Elakt. Oacceptabelt.
När jag kommer hem fr jobbet, tar jag mobilen.
För att markera.
Det tar hus i helvete.
Gap, skrik, kastar saker, oförskämdheter.
Men jag ger mig inte.
Barnet somnar i vredesmod.
(hemtelefonen finns att ringa på om det är så)
På morgonen är humöret detsamma.
Helt galet.
H*n ska ha mobilen.
Annars går h*n inte till skolan???
Jag ger mobilen.
(utan batteriet)
Kommer iväg.
Sent.
Bråttom.
Släpper av en ilsken unge.
Springer t tåget.
Ringer fritids om vad dom har att vänta..
Går 5 min, fritids ringer upp.
Inget barn har kommit.
Inget barn syns till..
Måste gå av tåget.
Åka tillbaka.
Leta.
Fritidsfröken går och letar.
H*n syns inte till.
Messar x.
Att h*n nog är på väg.
Får ett mess. Barnet anlänt. Lämnas i skolan.
Jag har samtal m fritids.
Dom berättar saker dom sett för mig.
Jag ber dom ta det med rektorn.
(den rektorn som ovilligt gör det som måste göras när det bränns. Tog många vändor innan det gick en anmälan fr skilan på x sist. Som föranledde en utredning på samtliga barn fr socialtjänsten. Och som fick div konsekvenser)
Dom vill att jag tar det m rektorn.
??
Hur kan deras observationer, bli mitt ansvar?
Pratar m barnets (nya) fröken. Ger viss information.
Åker hem. Gråter.
Messar jobbet.
Kan inte komma idag.
Pratar med min kloka syster.
Hon mailar en länk och pratar med sin vän som är psykolog.
Mailar fritidsfröknarna.
Mailar rektorn - inga frågor, utan ett uppmaning.
Bifogar länken jag gick av min syster.
Nu är det bara att vänta och se..
Händer inget anmäler jag skolan!!!
Vårdnad och umgänge
Vårdnad och umgänge
Det råder en stor begreppsförvirring angående termen ”vårdnad om barn” och det är många som inte förstår vad det betyder . Jag vet, av erfarenhet från mina klienter, att det är av stor vikt för föräldrar som kämpar för sina barns väl och ve att förstå det juridiska språket och vad det innebär. Jag ska i denna artikel försöka reda ut de olika juridiska begreppen angående vårdnad om barn och även kortfattat förklara vad lagen säger.
1998 kom en ny lag som reglerar vårdnad, boende och umgänge. Enligt den lagen kan båda föräldrarna ha gemensam vårdnad om barnet eller också kan den ena föräldern ha ensam vårdnad om barnet. Huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad om barnet. I lagens inledning framkommer att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.
Hur får man ensam vårdnad?
Om föräldrarna är överens om att den ena föräldern ska ha ensam vårdnad om barnet kan de tillsammans vända sig till familjerätten och få hjälp att skriva ett avtal
att endast den ena föräldern ska ha ensam vårdnad om barnet. Avtalet ska godkännas av socialnämnden för att gälla. Ett sådant avtal har samma värde som en dom från en domstol.
Är föräldrarna inte överens måste den föräldern som vill ha ensam vårdnad vända sig till tingsrätten och yrka att den gemensamma vårdnaden ska upplösas och han/hon ska tillerkännas ensam vårdnad om barnet. Tingsrätten kommer då att i en dom fastställa vem som ska ha ensam vårdnad om barnet. Om båda föräldrarna yrkar ensam vårdnad för egen del måste tingsrätten bestämma att en av dem ska få ensam vårdnad. Om någon av föräldrarna yrkar att tingsrätten ska döma på så sätt att den gemensamma vårdnaden ska bestå kan tingsrätten döma till gemensam vårdnad mot den andras vilja.
Tingsrättens dom kan överklagas till hovrätten och hovrättens dom kan överklagas till Högsta domstolen (prövningstillstånd behövs).
Vad innebär det att ha gemensam vårdnad?
Att ha gemensam vårdnad betyder att båda föräldrarna tillsammans ska fatta beslut som rör barnet. Att ha gemensam vårdnad betyder inte att barnet bor varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Teoretiskt sett kan det vara så att den ena föräldern har ensam vårdnad om barnet men barnet bor varannan vecka hos föräldrarna, eller så kan vårdnaden vara gemensam men barnet bor bara hos den ena föräldern och träffar över huvud taget aldrig den andra föräldern.
Med begrepp som ”delad vårdnad” menas vanligtvis att föräldrarna har gemensam vårdnad och att barnet bor växelvis hos föräldrarna.
Vad innebär det att ha ensam vårdnad?
Många tror felaktigt att den förälder som har ensam vårdnad om barnet får bestämma allting om barnet. Riktigt så är det inte. Den förälder som har vårdnaden om barnet får bestämma var barnet ska bo, vilken förskola barnet ska gå på, vilken skola barnet ska gå i, om barnet ska opereras eller gå till någon speciell läkare eller tandläkare, om barnet ska få gå till psykolog/BUP, om barnet ska få pass, vilket försäkringsbolag barnet ska tillhöra m fl juridiska frågor.
Den förälder som har ensam vårdnad kan naturligtvis också undanhålla barnet från den andra föräldern och neka den föräldern all form av kontakt och umgänge. Men om den förälder som har ensam vårdnad om barnet inte låter den andra föräldern träffa barnet kan den föräldern vända sig till tingsrätten och yrka att tingsrätten ska fastställa att han/hon ska har rätt till umgänge med barnet. Förutsatt att den föräldern inte är helt olämplig som umgängesförälder kommer tingsrätten att bestämma hur mycket umgänge den föräldern ska få med barnet. (Jag ska i kommande artiklar skriva om barns umgänge med den förälder som barnet inte bor hos så jag utvecklar inte umgängesproblematiken vidare här).
I värsta fall kan umgängesföräldern vända sig tingsrätten och framställa yrkande om att få ensam vårdnad om barnen eftersom den andra föräldern motsätter sig umgänget. Det finns många exempel på att tingsrätten har ansett det så anmärkningsvärt att vårdnadsföräldern nekar umgängesföräldern kontakt med barnet att tingsrätten har bestämt att den sist nämnda föräldern ska få vårdnaden om barnet.
Den förälder som har ensam vårdnad om barnet har en så kallad upplysningsplikt mot den andra föräldern. Det innebär inte, som en del föräldrar tycks tro, att han/hon har rätt att kontakta den förälder som har ensam vårdnad om barnet varje dag och fråga vad barnen har sagt, gjort, ätit, druckit etc. En så omfattande kontakt behöver man som vårdnadsförälder inte stå ut med.
Den förälder som har ensam vårdnad ska dock upplysa den andre föräldern om var barnet bor, vilken förskola/skola barnet går i, hur barnet mår och utvecklas mm. Om det är så att föräldrarna har mycket svårt att tala med varandra torde det räcka med att man regelbundet skriver eller mailar information till den andre föräldern.
När får man ensam vårdnad?
Som ovan nämndes är det lagstiftarens mening att föräldrar ska ha gemensam vårdnad. Endast i undantagsfall ska en förälder kunna tilldömas ensam vårdnad.
a) svår och djup konflikt
Det är mycket svårt att få ensam vårdnad. Lagstiftaren anger i förarbetena till vårdnadslagen att en förälder ska kunna tilldömas ensam vårdnad om konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. Vad man menar med svår och djup konflikt är svårt att kortfattat redogöra för. Det kan var en konflikt om vilken förskola eller skola barnet ska gå på/i, eller något annat av det som ovan angavs som exempel på det som vårdnadsföräldern får bestämma om.
Föräldrar som har separerat har ofta stora problem rörande rent praktiska frågor kring barnet. T ex skickar den ena föräldern alltid tillbaka smutsiga kläder i den mån kläder över huvud taget skickas tillbaka med barnet eller information, angående t ex läkartider, klassamtal, inte överlämnas till den andra föräldern. Samarbetssvårigheter såsom de nu nämnda bedöms sällan vara grund för ensam vårdnad. Det förtjänar att påpekas att problem av den typen inte går att lösa genom att den ena föräldern får ensam vårdnad. Umgängesföräldern kommer sannolikt inte att skicka tillbaka alla kläder rena och strukna även om vårdnadsföräldern kräver det. Lagstiftaren har inte kommit med några förslag på hur föräldrar ska kunna lösa denna typ av problem.
I förarbetena nämns att om den ena föräldern har misshandlat, trakasserat eller begått andra övergrepp mot den andra föräldern så kan det vara bäst för barnet att den föräldern får ensam vårdnad. Det är således ingen självklarhet att t ex en mamma som blivit misshandlad och hotad av pappan får ensam vårdnad även om hon inte kan samarbeta med honom på grund av den stora rädsla hon känner för honom eller på grund av att han ständigt saboterar alla möjligheter till samarbete. Domstolarna har ofta mycket svårt att förstå den rädsla en kvinna kan känna för en man som utsatt henne för våld och det är inte ovanligt att domstolarna anför såsom skäl till att de bestämmer att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad att ”modern måste lägga de gamla problemen bakom sig och försöka samarbeta med fadern för barnets skull” !!!
b) olämplig förälder
En förälder kan också få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare. En förälder kan bedömas som olämplig om det t ex finns risk för att han eller hon ska kidnappa barnet, om han/hon har svåra alkohol/narkotikaproblem, är svårt psykiskt sjuk, misshandlar barnet eller utsätter barnet för sexuella övergrepp.
Det är dock ofta mycket svårt att bevisa att en förälder är olämplig på grund av ovan nämnda skäl. Ofta är det t ex bara mamman som pappan hotar med att han ska ta med barnet till sitt hemland för att hon aldrig ska få återse barnet. Ofta missbrukas alkohol och narkotika endast innanför hemmets väggar så att ingen annan än familjemedlemmarna känner till det. Att bevisa att någon är psykisk sjuk är också ofta mycket svårt för man kan inte begära att någon ska genomgå en rättspsykiatrisk undersökning (det kan ske endast i brottmål). Svårigheten att bevisa att en förälder misshandlar sitt barn är mycket stor. När barn uppvisar stora blåmärken och säger till polisen att det var den ena föräldern som slog honom/henne läggs förundersökningarna ofta ned på grund av att polis och åklagare tror att det är den andra föräldern som har påverkar barnet att anklaga föräldern och vad gäller uppvisade blåmärken kan de alltid bortförklaras med att ”barn ramlar ofta och slår sig”.
Slutligen vad gäller de sexuella övergreppen är det, som ni som läser Våga Se sannolikt alltför väl känner till, mycket svårt att bevisa. 19 av 20 förundersökningar avseende barn som blir utsatta för sexuella övergrepp läggs ner på grund av ”brist på bevisning”.
Om föräldern har dömts för misshandel eller sexuella övergrepp på barnet eller om föräldern är intagen på vårdintyg på en psykiatrisk klinik så underlättar det naturligtvis möjligheten för den andra föräldern att få ensam vårdnad. Om det inte finns en fällande dom eller om det inte på annat sätt går att bevisa att den andra föräldern är olämplig finns det stor risk att domstolen avfärdar påståendena och lämnar dem utan beaktande. Många domare tycks anse att om en förundersökning läggs ner eller om en förälder blir frikänd i en rättegång så innebär det att den föräldern inte har begått något brott. Så kan det ju naturligtvis vara men det kan också vara på det sättet att det inte fanns tillräckligt med bevis eller att polisen gjorde en mycket dålig förundersökning mm, mm.
Om det finns en fällande dom som visar att den ena föräldern har misshandlat eller förgripit sig sexuellt på barnet ökar möjligheten att få ensam vårdnad om barnet avsevärt.
För er som vill läsa mer om lagen om vårdnad finner ni den i 6 kap i föräldrabalken i lagboken. Förarbetena finner ni i regeringens proposition 1997/98:7
