Ensam(t)stående mamma

Definition

Varje handling eller underlåtenhet att handla som stör barnets intellektuella och emotionella utveckling, självkänsla, sociala kompetens och förutsättningar för nära känslomässiga relationer.

Man kan säga att psykisk misshandel är ett beteendemönster som förmedlar till barnet att det är värdelöst, oälskat, oönskat och bara har ett existensberättigande om det möter andras behov.

Exempel på psykisk misshandel är avvisande, terrorisering, isolering, hot om fysiskt och psykiskt våld samt utnyttjande.

Den aktiva misshandeln innehåller någon form av kränkande behandling. Barnet kan kränkas verbalt genom att förödmjukas, kritiseras, hotas, bli utsett till syndabock etc. Den kan också bestå i att barnet avvisas, antingen genom att föräldrarna uttrycker fientlighet och aggression gentemot barnet eller genom att de är likgiltiga och ignorerar barnet.

I den psykiska misshandeln ingår ofta hot om övergivande. Bestraffningar är också vanliga. Barnet kan låsas in, utestängas från familjens gemenskap, inte få träffa sina kamrater eller behandlas som luft; ingen lyssnar på eller talar med det. Föräldrarna har en negativ attityd till barnen och tillskriver dem negativa egenskaper. Barnen förstår tidigt att det är något fel på dem, att de är dumma, omöjliga, fula, onda etc.

Den passiva psykiska misshandeln, som också kan kallas känslomässig försummelse, har inget direkt uppsåt att såra eller kränka utan handlar mer om föräldrarnas egen oförmåga att tillfredsställa barnets behov. De är så upptagna av sig själva och sina problem att de inte ser barnet och dess behov.

Föräldrar som är psykiskt sjuka, har missbruksproblem eller är psykiskt utvecklingsstörda kan ha svårt att ge barn den emotionella trygghet, intellektuella stimulans och stabilitet i tillvaron som de behöver.

Hit kan också räknas familjer där mamman misshandlas liksom uppslitande och utdragna vårdnadstvister.

Föräldrar som försummar sina barn visar ofta bristande förståelse för barnets behov och beteende samt för vad relationen föräldrar barn innebär, de lever under stress, är socialt isolerade, saknar stöd och har själva upplevt brister i omsorgen under uppväxten.

Om barnet utsätts för psykisk misshandel drabbas det av djupgående känslomässiga förluster och dess ego och självkänsla bryts ned. Det kan i sin tur orsaka känslomässiga skador som oförmåga till empati, vilket leder till problem i det sociala umgänget i allmänhet och senare i parrelationer och föräldraskap.

Psykisk försummelse lämnar inga synliga tecken, förutom i de grövsta fallen, men kan ändå ha en förödande verkan på barnets utveckling. Den skadar barnets självkänsla och får effekter på den sociala, emotionella och kognitiva utvecklingen. Även om konsekvenserna inte alltid är omedelbart synliga, kan de bli nog så påtagliga när barnet blir äldre.

Svår försummelse kan orsaka inte bara psykiska skador, utan även fysiska som tillväxthämning. Det kan även leda till att hjärnan inte utvecklas normalt. Intellektuell och känslomässig stimulering under de första levnadsåren är mycket viktigt för nervsystemets utveckling. Försummelse kan leda till intellektuella och neuropsykiatriska handikapp.

X är otroligt elak emot äldsta sonen.
På sin födelsedag (är han hos sin pappa)... -instängd på sitt rum.
HELA DAGEN.

Ingen firning. Troligen gör han någon "fel".. och får konsekvenser därefter.

Vem gör så, som har ett hjärta?

Sonens fd skola får veta detta, av lillebror.
Fröken ringer till mig. Mitt stora stöd på skolan.

Hon är rak. Ärlig. Och räds inte någon.

Dom kan inte låta bli att agera längre.
Dom samspråkar med varandra, och fröken ringer igen.

En anmälan till soc kommer att göras på pappan.

En början på slutet för hans lea metoder..

Men oxå en början på ett helvete.. som jag inte vet hur det kommer sluta.
Troligen något bra. Bara jag orkar under tiden.

Men jag MÅSTE orka.
Det är barnens framtid det gäller..

Det är deras själar som det trampas på.