Ensam(t)stående mamma

Sånt värmer! Mitt i allt.

Som man t 95% bär inom sig..

... Om jag fått något besked?!

Skickade beslutet till henne.

Hon läste det & mailade:

"Vad säger ditt ombud, kan den slutgiltiga domen komma att se annorlunda ut? Ska ni överklaga eller avvakta huvudförhandling?"

.... Svarade henne....

Ord som "avvakta/vänta/inget att göra/gilla läget"..

....Och inser att jag är livrädd för det jag svarade.

Barnen är i Djävulens klor och jag kan inget göra... Mer än vänta...

Idag kom beslutet från Tingsrätten/brev.

Jag fick det ju via mail i fredags, då jag ringde Tingsrätten.

Men oklart om x tagit del av det då.
Nu har han ju det iallafall...

Återstår att se hur han agerar på det.

Kanske inte kommer se 50% av mina barn på hela semestern

pga deras JÄVLA idéer i Domstolen..

Men försöker undvika att prata om det för mycket.

Känns lite ensamt ibland. Att bära allt.

Tänker på mina barn.
Hur mycket jag älskar dom.
Hur mycket jag saknar dom som inte är här.

Fast dom talar om att jag är dum & orättvis. Att dom inte vill vara här. Inte vill bo här. Inte träffa mig.

Så älskar jag dom oändligt!

Jag vill tro att jag inte är helt värdelös som mamma. Visst jag gör fel och har många brister.

Men ingen kan ta ifrån mig kärleken till mina barn.

Inte ens denna snedvridna, oönskade sjuka tillvaron som vi lever i. Och har gjort ganska länge..

Så många tårar jag fällt. Varje dag utan mina döttrar gör så ont.

Deras sängar står orörda.. Inga hårlockar har legat spridda på deras kuddar på många månader.

Jag går in där ibland och sätter mig. Tittar på deras saker, pyssel, favoritgosedjur...

Och det gör så ont...

Saknar dom.
Saknar oss.

Saknar det normala.

Känner sådan saknad... Varje dag...

Men jag ger inte upp...
Hur skulle jag kunna det?
Det är ju mina barn...

Tänkte bara på beskedet.
Men det lät ju dröja med sin ankomst.

Mailade min advokat, om att jag väntade om/när han fick protokollet.

Han ringde. Och lovade höra av sig såklart..

Timmarna gick. Lunchen kom. Inget mail.

Kom på att kika på domstol.se.
Och ser där att dom kan skicka ut dommar.

Ringer. Hon frågar om jag har målsnumret. Det har jag inte. Men personnummer funkar fint.

Inget i hennes dator. Kopplar mig t rätt enhet (3).

Och pratar med en trevlig kvinna. Hon mailar. Väntar.

Får hennes direktnr - om det inte kommer. Det kommer inget.

Ringer. En bokstav saknas i mailadressen.

Ping. Dokumentet i min inkorg.

DÅ kommer en pratsjuk kollega (!)..
Med kaffekopp & allt.
Allt jag vill är att läsa, men chitt-chattar med honom lite..
Sen drar jag en vit.. "Toa. Nu"..

Läser.
Och modet sjunker. Lägre. Till lågt.

"Skäl" (=slutkläm från Tingsrätten)

"Under rådande omständigheter bör så små förändringar som möjligt göras i barnens vardag. Därför anser tingsrätten inte att det är lämpligt att förordna på avvikande sätt under sommaren i tiden fram till huvudförhandlingen"

Dvs "hold" sätts på utredningen till Huvudförhandlingen.

Vi ska ha det som vi har det under sommaren...

Jag kunde inte vara kvar på jobbet.
Kände mig så ledsen.

Åkte hemåt.

Advokaten ringde när han mötat klart.
Och höll ett förklaringssamtal med mig i 30 minuter...(!)

Han sa att jag inte skulle vara ledsen..

När han var klar, kändes det lite enklare.

Men själen är sårad..
 

Är i stort sett bara inställda på morgondagens besked.

Vad kommer Tingsrätten fram till?
När kommer jag få beskedet?
Hur ska/kommer jag reagera?
Hur kommer barnen reagera?

Och _oavsett_ vad beslutet säger....

Hur ska det gå/bli i realiteten??

... Av "cirkusen" jag satt igång.

Framförallt det som komma skall.

Advokater. Domare. Notarie. Rådmän. Vittnen. Tingsrätt. Domstol.

2 dagar.
För barnen.

Skrämmande.
Vuxet.
Ansvar.
Jobbigt.

Tankar...

Usch...

Och så pågår livet.

Under tiden.
Den mentala påfrestningen är total.

Kan inte slappna av.
Så är det bara...

Jag tänker väldigt mycket.

På vad som hände i torsdags.

Vad som sas.

Vad som inte sas.

Vad som behöver belysas.

Saker jag vill få fram.

Det tar mycket tankekraft.

Och så delmålsdatumet i veckan.

Vilken bild av tillvaron, presenterades för 3e part (Tingsrätten)..?

Jag får inte inre ro...