X har köpt en hund till barnen...?????
EN H U N D. Dom har en katt innan.
Han som sagt att han är allergisk, och inte gillar hundar...
En hund. Fattar inget.
Mötte döttrarna med den igår (liten valp i famnen)..
Dom blev som förstelnade när dom såg mig. Sa inget.
???
Vad är detta? Kändes som om jag inte skulle veta om detta...
Antar att det är ytterligare ett sätt för honom att binda dom till sig.
Usch..
Kontakt
Tingsrätten och vi (jag och x) gick med på att
"under barnveckan, ska inte den andre föräldern ha så mycket kontakt med barnen"..
Det funkar... för mig.
Men x och yngsta dottern har mycket kontakt.
Frågade henne rakt upp och ner varför, eftersom x har berättat för henne vad som bestämdes i rätten.
Och hon har då svar på tal (känns inte som hon kommit fram till det själv)
" Om jag messar pappa så måste ju han svara.. eller hur?"
Frågar henne varför hon inte svarade mig, när jag messade henne om tennisskor..
& hon svarar:
"för att jag inte ville"...
Häpp...
Osams
Äldsta dottern är osams med x.
Pratade lite med henne om det, och det visar sig att vi har samma uppfattning om hur han reagerar.
Hon blev ledsen när vi pratade, men jag tyckte det var viktigt att hon fick ventilera.
Brukar inte prata om honom med barnen, då det inte går ut över vårt liv. Och jag märker att barnen är påverkade av hans sätt.
Dottern är dock så pass "gammal" att hon tar fighten med honom.
Vilket med största sannolikhet stör honom otroligt.
Men så är det.
I fredags när hon skulle gå till skolan, blev hon osams med ngt syskon.
Och fick skulden.
Hon får höra att dom är bättre än henne, för dom hinner mer på morgonen, än hon (som är en tonåring och ska borsta hår, sminka sig och allt vad det kan vara -hon är dock väldigt enkel.. inget overkill)
Men hon blev lack. Och gick. Och när x fick syn på hennes telefon, så sa han "ska du inte ta med dig den".. Varpå hon i ren protest lämnade den...
& gick.
Dom andra gick bakom. Och när hon vände sig om, så fick hon höra.. "vad vänder du dig om för. Titta rakt fram istället"... (av x)
I lördags skulle hon iväg med sina vänner. Och gick förbi hemma hos x för att hämta sin mobil.
Det fick hon inte.
Så hon fick gå utan.
-för så funkar han.. Han mästrar för att kontrollera.
Och det märker hon.
-det var där vi hade ett gemensamt synsätt på honom.
Han vill att hon ska komma krypande.
Be om ursäkt. Men som hon sa: "han säger aldrig förlåt eller ber om ursäkt"
(amen på det)
Får se hur det blir i veckan. På onsdag möts dom igen... Men om det fortsätter som det är nu, så kommer hon nog hem tidigare från den aktiviteten.
Omtanke
Min kontakt på Socialtjänsten, behöver inte bry sig längre.
Ärendet är avklarat.
Men hon finns kvar. Undrar, bryr sig, ifrågasätter, kollar upp..
Delar av hennes mail:
"Vi lider alla med er och är förfärade att han kunde få halva vårdnaden.
Hur går det med allt?
Jag känner mig fortfarande engagerad i er situation och om du vill
kan du höra av dig för frågor även när jag slutat.
kan du höra av dig för frågor även när jag slutat.
Jag kommer att lämna över
mina insatser till en kvinna som heter xx xx (mycket bra)"
mina insatser till en kvinna som heter xx xx (mycket bra)"
Uppskattar omtanken otroligt mycket. Det värmer mitt i all utsatthet...
Kvinnojouren
Varannan vecka (när jag inte har barnen), träffar jag ordföranden på Kvinnojouren i kommunen där jag bor.
Det är möten som ger väldigt mycket.
Jag behöver inte förklara mig och mina känslor eller få dom analyserade
på ett utstuderat sätt.
Utan bara ett möte. I all enkelhet. 2 människor emellan.
Över en kopp kaffe.
Det är precis vad jag behöver.
Tacksam för att hon finns.
& hon sa detsamma om mig.
Det stärker.
Kvinnojouren bedriver ett fantastiskt arbete.
Men nu ska dom flytta från lokalen dom har.
Den har blivit röjd.
En kvinna som varit boende där, är "hittad" av sin släkt.
Dom är inte trygga där längre.
Hemskt!
Viktigt för honom
Äldsta sonen hade svenskaläxa.
Han skulle göra en tidslinje.
Han skrev när han föddes, började på dagis, skolan, när vi skilde oss,
....och när han fick bo permanent hos mig.
Tillfällen som var viktiga för honom.
För mitt barn.
En av punkterna i domen
Det bestämdes några saker som hamnade på pränt, och blev till en dom.
En av punkterna är att vid "överlämning" (dom går själva eller hämtas av mig)
av barnen efter en barnvecka, ska jag och x skicka som ett veckobrev till varann.
Om hur det varit i korthet, och om det är ngt speciellt som ska belysas.
Jag fick från x förra fredagen.
Och idag har jag skickat till honom.
Inget konstigt med det. Sålänge jag inte behöver prata med honom, är det hanterbart.
Vad som också bestämdes (tyvärr) var att x ska få månatlig info om ändsta sonen.
Sonen som han varit otroligt elak emot, och förkastat som en rostig cykel för 2½ år sen.
Nu plötsligt vill han ha info om honom. Betyg, vad han gör och hur det är och går.
Det är inte mycket att göra åt.
MEN det är fortfarande jag (och sonen) som väljer vad han får vetskap om
(förutom det ev. syskonen berättar för x).
Mailat & pratat både högt och lågt
Mailat till Socialtjänsten och uppdaterat.
Mailat till Advokaten och uppdaterat.
Mailat till min syster och uppdaterat.
Mailat till mitt hjärta -det jag uppdaterat dom andra om.
Svarat på mail från Socialtjänsten, på deras svar.
Svarat på mail från min syster -som är kritisk, men ärlig.
-vilket jag uppskattar innerst inne. Men är lite dålig på att ta
när det är kaos i tillvaron.
Pratat med BUP -som var på utbildning till måndag.
Pratat med skolsköterskan.
Pratat med Advokaten.
Pratat med min syster.
Pratar med mitt hjärta.
Pratat med kollegor som undrat.
Tröttnat på mig själv av allt "malande".
Tänkte många tankar, om allt och inget.
Önskat att det blev en ny dag med lite distans.
& kraft att fortsätta klara av alla "måsten" och det som åliggs en som vuxen.
Denna kvällen
Är nu slut.
Tumultet totalt.
En skapar det.
Väntat. Men lika svårt för det.
Gapet har tystnat.
X äckliga röst är borta.
Oro i familjen.
Ohållbart. Men vi prövas.
Godnatt...
Det är inte lätt...
.. Det är det inte..
Tålamod & kraft sätts på prov.
Ständigt!!!
Domen
Idag kom domen / post..
Den känns "svagare" än det som sas..
Men nu har jag den i min hand.
Och livet kan förhoppningsvis "börja"..