Ensam(t)stående mamma

En ensamstående mamma på heltid. Men barnen på hel/halv & ingen tid.. Till min stora glädje OCH hjärtskärande sorg.. . Detta är min kamp för att få tillvaron att fungera. Mot mycket i allmänhet, men mot "The Devil in disguise" aka X-mannen, i synnerhet. Välkommen till denna mardröm, som är mitt/vårt liv just nu... och har varit alldeles, alldeles för länge.

Hände detta?

Publicerad 2014-07-09 21:42:00 i Barnen

Idag har ngt hänt som jag ALDRIG sett... 
 
När vi varit & köpt badskor t 1a barnet och kom till "vårt" bad. 
 
Lagt ut filten och skulle just boa in oss...
Så säger barn 2- "där ligger barn 3 & x" ???!!!!!!!  wtf!!!!

5 meter ifrån oss ligger dom.
 
Kände äckel. 
Som att vårt sommartillhåll blivit förgiftat & besudlat.
 
Vill inte ha honom där.
 
Klarade inte av att vara där. 
 
Packade ihop & åkte till ett annat bad.

Usch!
 
Det blev lite "oro i lägret" med mina 2 barn. Pust och stön..
 
Men det fick vara så. Det var för deras skull..

Vill ju absolut inte låta honom styra vårt liv.
Men detta kom så plötsligt... 
 
Han har i alla år kritiserat mig, för att jag åkt och badat med barnen..
-oklart varför då dom älskar det!

Men sån är han.
 
Vill inte vara nära honom..
Vi fick en skön idiot-fri dag på annat håll...

Märkligt samtal...

Publicerad 2014-07-04 12:30:15 i Barnen


Märkligast samtalet (det ringer)

Hej det är Xx (barnet som är hos x)
(med entonig röst). Jag ringer bara för att jag måste. Jag mår bra. Jag mår bra här. Jag vill fortsätta att må bra här. Hejdå...


"Klick"...

??????

Möte på Familjerätten..

Publicerad 2014-07-04 07:17:00 i Familjerätten

Så var det dax för mötet på Familjerätten, med x.
 
15:30 var det dax. Och när jag kom dit 15:15 var han redan där.
 
Han hade ny keps. En svart med "spegelbokstäver" som sa: B.A.D
 
- classy vid 45+ års ålder att gå klädd så.
 
Tidigare hade han en svart keps, med sitt NAMN inbroderat framtill på.
 
??? -sa jag att han är 45+...
 
Nåja. Det är ju han som bär det, och han har aldrig varit någon modeikon sas.
 
Iallafall. Eftersom vi var där, så kunde vi börja mötet något tidigare.
Bra!
 
Det var han, jag och 2 kvinnor från Familjrätten. Den ena har vi träffat förut, när vi var där förra vändan.
 
Vi vet hur det funkar, och vad som gäller.
Normal samtalston och gärna problemlösande.
 
Det blev ingetdera. Jag försökte hålla låg profil, prata när jag ombads att göra det. Och hålla mig saklig.
 
Men han gör mig så otroligt förbannad.
 
Bara att se honom startar irritationen. Och när han sen öppnar munnen, då är det kört.
Han vet inte om när han pratat klart, så han maler i eeeeeeeeevighet, tills dom fick avbryta honom.
 
Flera ggr.
 
Iallafall. Inget blev bestämt. Inget kom vi överrens om. Inget var givande.
 
Bortkastad tid. Vi har såå mycket agg emot varann, att det inte går att tänka rationellt.
 
Vill lixom inte ha något ihop med honom, fast jag har di facto 4 barn med honom...Så det är ju lite sent påtänkt.
 
Vi ska iaf ha ett nytt möte i augusti. Frågan är bara om vad.
För vi kan inte enas. Vi tycker inte lika om något.
 
Och det största problemet är att han ljuger KONSTANT.
Han kan inte stå till svars för vad han sagt eller gjort. Han kan inte rannsaka sig själv.
Han säger att alla andra ljuger, och för honom bakom ljuset.
 
Det bara inte går.
 
Och igår var det ingen skillnad. Allt är som vanligt.
 
Kände mig arg/upprörd och slut när jag gick därifrån.
 
Hörde att han förhörde sig om, om han kunde ringa dom och rådfråga.
Det kunde man inte. För dom ville vara neutrala båda föräldrarna.
 
Han väntade på hissen. Jag tog trappan.
 
Min älskling och ett av barnen väntade på mig i bilen utanför. Allt för att underlätta.
Att jag skulle slippa åka på samma tåg med honom.
Ytterst tacksam för det.
 
Vi åkte till IKEA. Åt mat. Handlade värmeljus.
Åkte till finförorten. Hyrde film.
Och sen hem för soffhäng och soft kväll tillsammans..
 
Ytterligheter. Skönt!
 
 
 
 

Vänskap...

Publicerad 2014-07-02 07:16:00 i Kärlek

När man är i ett mer eller mindre utsatt läge för jämnan,
kommer omtanke och vänskap väldigt väl till pass. Och med dom tårarna
för mig. Inte av ledsenhet, utan av tacksamhet...
 
Som igår. Får ett mail från min fina vän E.
" Vill dina stora barn komma hit? Kika på vilka tider som passar med båten, så boka jag"
 
Och så får jag en bokningsbekräftelse. Allt är klart.
 
En jobbvecka för mig. Och ett äventyr med omtänksamma och urgulliga vänner för barnen.
 
Känner mig lyckligt lottad.
 
Tack för att NI finns E & co.
 
Ni har ett hjärta av guld!

Möte på BUP..

Publicerad 2014-07-01 18:17:00 i Barnen

Det gick bra. Barnet glad. Och inga konstigheter.
Mer än x.
 
För han är så "ohärligt lismande och inställsam".
Nickar medhållssamt och ler sitt äckliga leende.
 
Usch!
 
Han är verkligen falsk.
MEN det underlättar där och då... För bråk och motsättningar har jag
fått nog av.
 
Skönt att komma därifrån sen... Detta var sista ggn på det stället (för den här gången)
 
 
 

Om

Min profilbild

Mamman

Ensam är inte alltid stark. Men ibland har man inget val.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela