Ensam(t)stående mamma

En ensamstående mamma på heltid. Men barnen på hel/halv & ingen tid.. Till min stora glädje OCH hjärtskärande sorg.. . Detta är min kamp för att få tillvaron att fungera. Mot mycket i allmänhet, men mot "The Devil in disguise" aka X-mannen, i synnerhet. Välkommen till denna mardröm, som är mitt/vårt liv just nu... och har varit alldeles, alldeles för länge.

Möte på Familjerätten..

Publicerad 2014-07-04 07:17:00 i Familjerätten

Så var det dax för mötet på Familjerätten, med x.
 
15:30 var det dax. Och när jag kom dit 15:15 var han redan där.
 
Han hade ny keps. En svart med "spegelbokstäver" som sa: B.A.D
 
- classy vid 45+ års ålder att gå klädd så.
 
Tidigare hade han en svart keps, med sitt NAMN inbroderat framtill på.
 
??? -sa jag att han är 45+...
 
Nåja. Det är ju han som bär det, och han har aldrig varit någon modeikon sas.
 
Iallafall. Eftersom vi var där, så kunde vi börja mötet något tidigare.
Bra!
 
Det var han, jag och 2 kvinnor från Familjrätten. Den ena har vi träffat förut, när vi var där förra vändan.
 
Vi vet hur det funkar, och vad som gäller.
Normal samtalston och gärna problemlösande.
 
Det blev ingetdera. Jag försökte hålla låg profil, prata när jag ombads att göra det. Och hålla mig saklig.
 
Men han gör mig så otroligt förbannad.
 
Bara att se honom startar irritationen. Och när han sen öppnar munnen, då är det kört.
Han vet inte om när han pratat klart, så han maler i eeeeeeeeevighet, tills dom fick avbryta honom.
 
Flera ggr.
 
Iallafall. Inget blev bestämt. Inget kom vi överrens om. Inget var givande.
 
Bortkastad tid. Vi har såå mycket agg emot varann, att det inte går att tänka rationellt.
 
Vill lixom inte ha något ihop med honom, fast jag har di facto 4 barn med honom...Så det är ju lite sent påtänkt.
 
Vi ska iaf ha ett nytt möte i augusti. Frågan är bara om vad.
För vi kan inte enas. Vi tycker inte lika om något.
 
Och det största problemet är att han ljuger KONSTANT.
Han kan inte stå till svars för vad han sagt eller gjort. Han kan inte rannsaka sig själv.
Han säger att alla andra ljuger, och för honom bakom ljuset.
 
Det bara inte går.
 
Och igår var det ingen skillnad. Allt är som vanligt.
 
Kände mig arg/upprörd och slut när jag gick därifrån.
 
Hörde att han förhörde sig om, om han kunde ringa dom och rådfråga.
Det kunde man inte. För dom ville vara neutrala båda föräldrarna.
 
Han väntade på hissen. Jag tog trappan.
 
Min älskling och ett av barnen väntade på mig i bilen utanför. Allt för att underlätta.
Att jag skulle slippa åka på samma tåg med honom.
Ytterst tacksam för det.
 
Vi åkte till IKEA. Åt mat. Handlade värmeljus.
Åkte till finförorten. Hyrde film.
Och sen hem för soffhäng och soft kväll tillsammans..
 
Ytterligheter. Skönt!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mamman

Ensam är inte alltid stark. Men ibland har man inget val.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela