Ensam(t)stående mamma

En ensamstående mamma på heltid. Men barnen på hel/halv & ingen tid.. Till min stora glädje OCH hjärtskärande sorg.. . Detta är min kamp för att få tillvaron att fungera. Mot mycket i allmänhet, men mot "The Devil in disguise" aka X-mannen, i synnerhet. Välkommen till denna mardröm, som är mitt/vårt liv just nu... och har varit alldeles, alldeles för länge.

Jul..

Publicerad 2014-12-24 09:02:07 i Tankar

Första julen någonsin, jag friar utan alla mina 4 barn.

Iår fick jag, förbereda 3 julstrumpor med dess innehåll..

Hon fattas. Hon fattas mig så otroligt mycket.

Känner sådan sorg över hela situationen.

Kommer aldrig känna att detta är det normala. Förlika mig med situationen.

ALDRIG!!!!

Jag saknar/längtar och gråter varje dag över att inte få krama om henne. 

Stoppa min näsa i hennes ljusa förvildade busiga hår.

Höra hennes röst. Ha henne här.

Jag saknar och det gör så ont!

Men det blir Jul trots det.
Och den får göras efter bästa förmåga.

De 3 barnen jag har hos mig, att fira Jul med. De är en gåva.

Så det blir bra. 

God Jul där ute..

Hoppas er Jul blir underbar..

Kram J

6 månader!

Publicerad 2014-12-13 09:25:00 i Allmänt

Ett ½ år!
 
Så länge sedan är det jag träffade min dotter.
 
Som jag kramade henne.
 
Som jag pratade med henne.
 
Som jag fick agera hennes mamma, irl.
 
Jag saknar henne så förskräckligt mycket. Det går inte att beskriva.
 
Jävlahelvetesskit är vad det är...
 
Vill ha henne tillbaka.....
 
Jag saknar mitt troll, min fina fina N...... <3
 
Mitt hjärta går sönder....
 
 

Samtal från dotterns fröken -en väldig twist..

Publicerad 2014-11-20 08:06:00 i Barnen

Hade samtal med henne, med anledning av att jag skrev ett argt mail till skolan.
För efter mitt mail i augusti, har jag inte hört ett dugg från skolan.
 
Ingen kontakt alls (ny skola ny fröken) what so ever, trots att jag mailat och talat om lite hur vår/min situtation såg ut. Tyckte det var HÖGST anmärkningsvärt. Så jag mailade fröken OCH studierektorn igen, för att tala om att jag tyckte dom agerade fel. Genom att inte höra av sig alls.
 
Ingen förslag om möte, inga uppdateringar om hur det går för dottern, inga kallelser till föräldramöte. NADA.
 
Men hon ringde mig. Och efter att jag öst galla över henne, med all rätt tyckte hon, fick vi kontakt, och hade ett bra långt samtal.
 
Fröken fick vetskap i vissa delar, och framförallt ville jag att hon skulle veta att jag FINNS, men inte är så synlig just nu, då jag inte vill ställa till en scen för dottern i skolan.
 
Iaf.
 
Fröken sa att hon skulle prata med dottern DÅ (detta var väl förra eller förrförra veckan).
 
Hon skulle bara tala om att vi pratat med varann, och att jag hade frågat hur det gick för dottern i skolan mm.
 
Fröken gjorde detta, och återkopplade till mig.
 
Bra så.
 
Men så igår ringde hon igen. Fint tänkte jag. Lite efterlyst engagemang.
Men anledningen var en annan än sist.
 
När hon hade pratat med min dotter i skolan, hade barnet gått hem direkt till x och berättat detta för honom.
 
Och morgonen därpå, står denna otäcka varelse i skolan, med svart blick, och  sin läskiga uppenbarelse i frökens klassrum. Och är FLY FÖRBANNAD.
 
Han gapar och skriker.
Hävdar att hon inte kan skollagen (den kan väl han utan och innan, han som sagt sig ha både juridik, psykologi och franskakunskaper som bara är lögn)  att hon går mina ärenden och att han och dottern har tappat ALL respekt för henne (???)
Att jag och x har delad vårdnad om dottern, och jag har RÄTT till info. Den tanken kom inte i x väg...
 
Hon (fröken) vill inte vara i samma rum som honom, så dom går till rektorn.
Där fortsätter x att gala som en(den) galning han är ... Och vill där och då byta klass för dottern. Med omedelbar verkan.
 
?????
 
Sen "sjukanmäler" han henne och dom går hem...
 
Alltså
1) Fan vilken jävla galning han är
2) Bra att dom får se hans rätta jag
3) Nu återstår det att se vad som händer. För fröken har kommit på "andra tankar".. och kommer ev agera på detta.. (hon frågade efter Soc-kontakten jag haft......)
 
(dom kommer inte godkänna ett klassbyte "mitt i" terminen... och vad skulle det hjälpa? Han har redan gjort bort sig, och jag har fortfarande rätt till att få info från skolan)
 
- en av anledningarna till att dottern bytte skolan från 5an till 6an, medans nästan hela hennes klass stannade kvar på förra skolan (det var valfritt), var att han x och dottern skulle "börja på ny skolkula".. då det var många lärare i förra skolan som visste vad han går för. Och om det är ngn/ngt han inte gillar, så ska det bort ur hans liv..
 
Därav skolbytet. Att nu han kommer dit och gör bort sig, och får ta konsekvenserna av att folk som jobbar där, sett honom, hört honom och inte är dumma i huvudet.. Det är bara rätt åt honom.
 
- att han sen står och väntar varje dag utanför skolan på dottern (och har gjort med den stora dottern tidigare) är ngt som lärarna ser som "sjukt"... Ingen annan vuxen gör så. Förutom ev ngn pappa som inte godkänner att hans dotter dejtar ngn "opassande" som fröken sa..
 
JÄVLA SPÅNHUVVE!
 
Fortsättning följer...

Soc vs denna mamman..

Publicerad 2014-11-11 16:29:47 i Socialtjänsten

Jag är så JÄVLA ILSKEN.

Tagit ut det på ett mail till Soc:

Du ringde & sa att ni inget kunde göra med/för vår situation..

12-åringen som bor hos sin pappa på heltid, och som jag inte träffat på 5 månader, vill inte efter en fråga via mail från er, inte träffas på SÄ.

Och så önskades det lycka till.

???

Idag har min 14-åriga dotter O bestämt träff, med sin pappa på biblioteket efter skolan.

Det är första ggr på 5 månader dom ses "öga mot öga".

Anledningen är att O fick en mobiltelefon i födelsedagspresent 2013. Och en miniipad i julklapp samma år.

När hon valde att bo hos mig (pga sin manipulativa pappas sätt) sen juni 2014, fick hon inte ta med sin telefon/platta..

Och då dom var hennes, hade hon lagt in lösen mm.

Detta har stört honom storligen.

Och hans primära mål, har varit att få dessa brukbara igen. För eget bruk.
Därav deras träff idag.
Inte att O och han ska kunna ses igen.

Så idag får jag då veta, att dom ska ses. Hon ska få plattan om tel/ipaden låses upp. 
Och hon är glad... Så glad.

Han kommer till skolan.

Hon fixar det.. Och vad händer sen?

Jo x säger "tar du ipaden, polisanmäler jag dig, då jag har kvitto på att det är jag som köpt den"..

Sen går han.. I triumf.

Hans otäcka sätt har lyckats än en gång..

Kvar står en gråtande 14-åring..

Prylar är viktigare för honom, att han offrar sitt egens barn tillit och kärlek. För att få sin vilja fram.

.... Det är bara en dag efter ni på Soc önskade mig/oss "lycka till"..

••••
Han träffar även yngsta sonen varje kväll efter skolan. Och alla vi, märker en stor attitydsskillnad på honom.. Som helt liknar x.. Och det är inte charmigt.

Och sonens nya mantra är "ni vill ändå inte ha mig här"..

Något som inte är sant!

-att "förlora" ett barn är mer än hanterbart. Jag gråter varje dag. Och dottern vill inte ens se mig som familj längre..

Detta är x verk.. Och ni kan inget göra..?
******
Fy fan vad jag vill slå på nåt.. -men det skrev jag inte t Soc dårå...

Motigt..

Publicerad 2014-11-10 21:32:00 i Barnen

Det känns motigt att vara jag.
 
Livet går upp och ner för alla. Men ja.. det känns övermäktigt stundom.
 
Som nu. 
Bagateller egentligen. 
 
Men när barnens dator ger upp, och jag inte kan trolla fram en ny..
 
Inte ens det kan jag ordna.

Jag önskar så att jag hade mer att ge. Mina tålmodiga fina barn, förtjänar det..
 
Men det går inte. 
 
Och när så Soc ringer, och säger:
 
"N samtycker inte till samtal på S längre.
Så vi kan tyvärr inte göra mer, utan önskar er lycka till framöver"..

 
.
.
 
Så jag har ingen möjlighet att återförenas med henne..
 
Dom kan inget göra. & Lycka till -dra åt h-e...
 
Det brister för mig...
Big time!!!!
 

Lillebrors nya "mantra"...

Publicerad 2014-11-10 13:23:00 i Barnen

Ja, det är lyckligtvis inte så att han upprepar det hela tiden..
 
MEN han har vid ett par tre ggr sagt i helgen att "ni vill inte ha mig här"...
 
???
 
Det har vi INTE sagt.
Och anledningen till det är att det är så långt ifrån sanningen som det bara går.
 
Han är en del av vår familj.
En familj som är delvis minimerad rent fysiskt, då lillasystern är hos X.
 
Men att han inte är välkommen, och att han är oönskad.
Det är LÖGN.
 
Nu är jag väldigt oroligt för att detta är ngt X börjat implementara i honom, så att det blir hans sanning.
 
OAVSETT vad jag säger eller vad vi visar..
 
Det är så sorgligt. Att x inte alls drar sig för att använda barnen på detta viset.
 
Hur kan man ens komma på tanken, att säga så..
 
Typ att "mamma vill nog inte ha dig där, du har det nog mycket bättre här.."...
 
Usch, vad jag hatar när sådana tankar får fäste i mitt inre..
 
Det gör mig så ont...
 
& ja, jag HATAR OCH AVSKYR DEN DÄR J-A YNKRYGGEN!

Skrivit mail till min dotter..

Publicerad 2014-11-05 09:44:00 i Barnen

... Det gör jag varje vecka. Ibland flera ggr.
 
Även om hon nu bor hos x, så behöver det ju inte innebära att vi inte kan ses?
Det föreslog jag...
 
Hon har inte svarat...

Soc återkopplade..

Publicerad 2014-10-30 15:43:45 i Socialtjänsten

Soc hade pratat med x. 

Han är positiv (jojo) till att inleda ngt på SÄ för dottern och mig. 

-Så vi kan närma oss varann.

(Allt känns otroligt konstlat, då vi inte är några främlingar. Hon är ju MITT BARN)

Iaf.

Under samtalet hör dottern, att x pratar med Soc (hon har dålig erfarenhet av dom iom allt kaos som varit) 

Och hon får ett utbrott. Dom måste avsluta samtalet.

Idag har dom (x&Soc) hörts igen. 

Soc fick dotterns mail, så hon kan presentera sig. Och höra m henne, om hon vill t SÄ..

Efter ett ev ja, så kontaktar Soc SÄ för en samtalsinsats..

Ingen tillbakablick. Inget bakåt alls. Bara framåt..

Bara att vänta och se igen...

Nåt är väl bättre än inget. 
Men vi är inte där ännu...

Fick nytt mail från dottern...

Publicerad 2014-10-30 12:47:00 i Barnen

Läste det i kön när jag väntade på att beställa mat, på det indiska haket..
 
Började gråta.
 
 
Det gör så ofantligt ont i mitt hjärta.
 
Livet blir inte alltid som man tänkte sig.
 
Inte ens i närheten inom vissa delar...
För oss alla i allmänhet, och mig i synnerhet ....uppenbarligen.
 
Det är bara att acceptera verkar det som...
 
FAN! FAN! FAN!
 
När tillvaron är motig, då är det svårt att vara positiv.
Just nu har jag ingen kraft till det.
Alls.
 
Undra när det ändras...??

Tydligen har Soc fått tag i X...

Publicerad 2014-10-29 14:03:00 i Barnen

För jag fick ett mail.
 
Inte från X, för han hör inte av sig alls.
Utan från dottern.
 
Det är hans strategi. Att vara tyst. Allt ansvar i det som kommuniceras ut, läggs på dottern.
 
Så att hon  "HELT agerar i egen sak" (observera hon är TOLV ÅR UNG).
 
I mailet från dottern framgår det iom att jag kontaktat Soc (för att få till ett möte på stället vi gått på samtal tidigare),
så är hennes och min kontakt tillbaka på ruta 1.. eller kanske ännu längre bort än så.
Att det helvetet hon genomgått, nu sätts igång igen.
 
- ja Soc skulle kontakta X för att förhöra sig om han gick med på det (som hennes vårdnadshavare)..
 
Hon skriver så högtravande att jag förstår att det är X som dikterat.
 
Mailet avslutas med...
 
"Jag hatar inte dig jag har bara tappat all förtroende och respekt för dig"...
 
Mitt barn.
Min lilla flicka.
Mitt hjärta...
 
Jag går sönder...
 

& där ringde Advokaten..

Publicerad 2014-10-16 19:59:06 i Advokaten

Summa sumarum..

Det finns inget att göra, mer än driva ett nytt mål. 
-Till 100%. 
Inget Soc. 
Inget.(skit) FR (hans åsikt).. 

Och det kan vara så att Tingsrätten "medvetet" förhalar allt, för att hon ska bli äldre.. 

Och då bestämma själv..

Mitt hjärta går itu 😔

F Y R A månader..

Publicerad 2014-10-13 20:14:02 i Socialtjänsten

Så länge har jag varit utan ett av mina barn.

Fyra månader. 1/3 år.

Och ingen ljusning finns.

Pratade med BUP idag, i ett annat ärende. Och passade på att fråga om "situationen" med dottern.

Och Han sa att dom inget gör, utan att det måste gå igenom Socialtjänsten.

Såå sagt och gjort. Messade en vän om vem som är passande att skriva till. Får ett namn. -chefen på Soc.

Så imorgon har hen ett brev från mig.


Orkar inte..

Publicerad 2014-10-06 21:42:00 i Barnen

Gråter. Biter ihop. Jobbar. Har ont i hjärtat. Har ont i magen. Har ont på fler nya ställen i magen. Lagar mat. Hänger tvätt. Saknar. Gråter. Dammsuger. Läser för barn. Förhör läxor. Gråter. Ilskar till. Handlar mat. Städar Gråter..
 
Hur mycket tårar finns det?
 
Och hela tiden undrar jag VAD JAG SKA TA MIG TILL???!!!
 
Hur ska jag få mitt barn tillbaka?
 
Vem ska hjälpa mig?
 
Vart ska jag vända mig?
 
Hur ska jag orka kämpa mot .. Ja vad? När jag mår såhär.
 
Jag vill slå på nåt. Ibland till och med slå på någon. -men det gör jag inte.
- mer än i tanken. Och då slår jag HÅRT.
Vill slå näven i bordet. Göra skillnad. Ändra det som pågår.
 
Jag vill ha mitt barn tillbaka.
 
Det är ju det jag vill.
 
Min kropp gör ont. Överallt. Min själ gör ondare. Men jag sätter mig på hold. Det går inte annars..
 
Jag räcker inte till. Jag räcker absolut inte till.
Gissar att människor omkring mig. I min närhet förstår, men ändå inte..
 
Känner sig kanske svikna av att jag inte är mitt vanliga jag.
 
Kollegorna som känner till min tillvaro kramar om och lyssnar en kort stund i förbifarten.
 
Ibland vill jag berätta. Ibland vill jag vara tyst.
 
Jag har så mycket sorg i mig.
 
Känner mig otillräcklig för dom som behöver mig, även om jag gör så gott jag kan.
 
Har kort stubin. Drar mig undan. Bli arg på fel människor. Dom i min närhet. Dom jag älskar allra mest.
Dom förstår. Dom säger till. Dom är vanliga. Precis som det ska vara. Uppskattar det.
 
Deras tålamod med allt är en bedrift.
 
Tänker mycket. 
 
Undrar varför vissa människor är så totalt ointresserade, av att bry sig om andra medmänniskor.
Slutar man bry sig... hur stor är man då som människa?
Men antar att alla har vi våra ryggsäckar.
 
Just nu känns min väldigt tung, att bära själv bara..
 
Känner ilska. Frustration. Hjälplöshet. Jävlar anamma. Allt på en och samma gång.
 
Jobbet som varit min oas. Nu hopar sig jobbet som aldrig förr. Och det finns inte tid för att må dåligt.
Jag förväntas vara den vanliga jag.. Den som står pall. Den som ställer upp. Som finns där. Som kan. Som är självgående. Som inte behöver ngt vidare pepp, för det jag gör är som det alltid har varit... Helt i sin ordning. 
 
Känner mig slut. Tappat glädjen. Ler fast hjärtat gråter.
 
En känsla som är alltför välkänd. Hela skoltiden var jag mobbad.
 
Visa inte att du är ledsen. Le! Gör det! Le!
 
Jag ler. Med munnen. Men hjärtat gråter. Det gör hela jag när ingen ser.
 
Kollegan hade läst ngt inlägg i sociala medier. Frågar:
"Hur är det"?
 
-jag gråter..Hon kramar om. Säger att jag är stark som orkar.
Ja, jag orkar, för att jag måste.. Men en efter en faller mina byggklossar.
Ännu står jag upp... Det får jag vara tacksam för.
 
Jag måste finna kraft... 
Runt mig & i mig..
 
Men den är svår att hitta..men det går.
 
För det finns inget val... alls...
 
 
 
 

Så nära, men ändå så långt ifrån..

Publicerad 2014-10-06 10:43:07 i Barnen

Innebandy för äldsta dottern. Jag och deltidssambon :) tänkte heja på, och således oxå skjutsa. Då det vara bortamatch.

Vid samlingsstället, ansluter endel barn och föräldrar. Och det första jag ser är x och dottern.

Hon ska vara med och spela i storasysters lag, då det är kort om folk.

Blir glad att se henne. Men den känslan är inte delad. Hon håller sig undan, nästan ställer sig bakom x.
Som om jag är farlig :(

X följer inte med på matchen. Han har inget körkort, och ett barn hemma. Så han får inte följa med.

Är så roligt att se systrarna på plan samtidigt. Och jag är glad... samtidigt som tårarna rinner utmed kinderna.

Mitt barn. Så nära, men ändå sååå ofantligt långt ifrån.

Saknar henne otroligt mycket. Känns som ngt ryckt hjärtat ur kroppen på mig..

Hur ska jag någonsin få henne tillbaka.
Vad krävs av mig. Säg det och jag gör det.

Jag lider. Jag saknar. Jag älskar så.....

Städat förrådet

Publicerad 2014-09-29 09:08:53 i Barnen

& hittade gamla bilder på barnen.

Det gör så ont, att ett av dom saknas. Att hon inte är hos mig/oss.
Att hon är programerad att avsky mig.

Saknar henne.
Vill ha henne nära.

Så länge hon inte är hos mig, är jag inte hel...

Om

Min profilbild

Mamman

Ensam är inte alltid stark. Men ibland har man inget val.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela