Mötet på Familjerätten gick...
... faktiskt riktigt hyfsat.
x babblade förvisso i tid och otid. 75% av tiden öppnade han sin trut. 20% pratade FR-damerna. Och 5% av tiden kom jag till tals.
Men det var en vald strategi.
När dom gick igenom vad barnet sagt där förra mötet (ja det hen ville att dom skulle återge), så skyllde han det mesta på barnet.
Han bara inte KAN ta att hen har åsikter som inte är i linje med hans.
Utan måste då kritisera och raljera över vad hen säger.
Till slut fill FR-tanterna nog.
Och sa till honom med bister min "Det är DU som är VUXEN. Och BARNET ÄR JUST ETT B A R N !!!
Sen ältar han allt ... om och om och om igen.
Vad vi haft och vad han fått lida...
Och FR-tanterna igen
"du MÅSTE lägga det där ältandet bakom dig. Det kommer inget konstruktivt ut ur det. Sök hjälp på annat håll. Kom över det. Och se FRAMÅT".
Ha! Dumhuvud!
Kändes som jag fick viss upprättelse i det tysta iom hur han betedde sig, och hur dom svarade.
Dom vill iaf fortsätta försöka hjälpa oss till att komma till rätta med ngt. Och detta då det di fakto finns en TINGSRÄTTSDOM! Och den måste verkställas.
Barnet som är hos x, ska inte vara där endast. Hen ska komma till mig oxå.. PUNKT!
Fortstättning följer!
