Kvinnojouren
Varannan vecka (när jag inte har barnen), träffar jag ordföranden på Kvinnojouren i kommunen där jag bor.
Det är möten som ger väldigt mycket.
Jag behöver inte förklara mig och mina känslor eller få dom analyserade
på ett utstuderat sätt.
Utan bara ett möte. I all enkelhet. 2 människor emellan.
Över en kopp kaffe.
Det är precis vad jag behöver.
Tacksam för att hon finns.
& hon sa detsamma om mig.
Det stärker.
Kvinnojouren bedriver ett fantastiskt arbete.
Men nu ska dom flytta från lokalen dom har.
Den har blivit röjd.
En kvinna som varit boende där, är "hittad" av sin släkt.
Dom är inte trygga där längre.
Hemskt!
