Galenskap..
Märkte att det var dax för upplopp igen.
2 av barnen gaddar ihop sig.
Dom två yngsta.
Men även om åldern inte är så hög, så lyckas dom "väl" med sin framfart.
Förstör, kastar saker, drar av tvn, tar boxen, slänger tvkortet, skriker fula ord som är till för att skada&såra.
Maten jag lagat är "kycklingfittor & kycklingkukar"..
Dom äter inte.
Mat dom gillar i VANLIGA fall.
Yngsta barnet är hungrig.
Tar ett äpple.
När jag plockar i tallrikarna i maskinen, och slänger det som är på långpannan, lägger jag kvarvarande kycklingbitar på bänken.
Barnet kommer. Undrar varför dom ligger där?
Om ngn vill ha svarar jag.
-barnet tar dom.
Så mycket för allt gap och elakheter gällande maten..
Allt eskalerar.
Ett barn kastar en stekspade på mig, men missar.
Men ett saltpaket hälls ut på bänk & golv.
-att förstöra ger visst tillfredställelse. Då sakerna inte är deras.
Dom ringer x.
Och berättar hur hemsk jag är.
???
Dom äldre barnen är kav lugna.
Lyckligtvis.
Hör från ett av dom "vad har hänt med N"?
-jaa det kan man undra.
Min känsla är den att dom har bestämt sig, som x spelbrickor.
Att baktala, förstöra, förgöra och knäcka mig..
Mina små barn!!
Kl 21 har dom bestämt att dom ska gå.
Till x.
Det är alltid dom som går dit.
För ut från honom kommer man inte, om man så vill.
Han släpper ingen.
Dom går.
För att dom kan.
Innan det, så kommer yngsta barnet med en hammare.
& talar om att "h*n ska ha ihjäl mig med den"...
Detta lever jag med.
Frågan är hur länge??
Barnen behöver hjälp.
Avprogrammeras.
Jag hoppas det finns hjälp att få.
Innan det är för sent..
... För någon av oss...
