En djungel...
Vårdnad och umgänge
Vårdnad och umgänge
Det råder en stor begreppsförvirring angående termen ”vårdnad om barn” och det är många som inte förstår vad det betyder . Jag vet, av erfarenhet från mina klienter, att det är av stor vikt för föräldrar som kämpar för sina barns väl och ve att förstå det juridiska språket och vad det innebär. Jag ska i denna artikel försöka reda ut de olika juridiska begreppen angående vårdnad om barn och även kortfattat förklara vad lagen säger.
1998 kom en ny lag som reglerar vårdnad, boende och umgänge. Enligt den lagen kan båda föräldrarna ha gemensam vårdnad om barnet eller också kan den ena föräldern ha ensam vårdnad om barnet. Huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad om barnet. I lagens inledning framkommer att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.
Hur får man ensam vårdnad?
Om föräldrarna är överens om att den ena föräldern ska ha ensam vårdnad om barnet kan de tillsammans vända sig till familjerätten och få hjälp att skriva ett avtal
att endast den ena föräldern ska ha ensam vårdnad om barnet. Avtalet ska godkännas av socialnämnden för att gälla. Ett sådant avtal har samma värde som en dom från en domstol.
Är föräldrarna inte överens måste den föräldern som vill ha ensam vårdnad vända sig till tingsrätten och yrka att den gemensamma vårdnaden ska upplösas och han/hon ska tillerkännas ensam vårdnad om barnet. Tingsrätten kommer då att i en dom fastställa vem som ska ha ensam vårdnad om barnet. Om båda föräldrarna yrkar ensam vårdnad för egen del måste tingsrätten bestämma att en av dem ska få ensam vårdnad. Om någon av föräldrarna yrkar att tingsrätten ska döma på så sätt att den gemensamma vårdnaden ska bestå kan tingsrätten döma till gemensam vårdnad mot den andras vilja.
Tingsrättens dom kan överklagas till hovrätten och hovrättens dom kan överklagas till Högsta domstolen (prövningstillstånd behövs).
Vad innebär det att ha gemensam vårdnad?
Att ha gemensam vårdnad betyder att båda föräldrarna tillsammans ska fatta beslut som rör barnet. Att ha gemensam vårdnad betyder inte att barnet bor varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Teoretiskt sett kan det vara så att den ena föräldern har ensam vårdnad om barnet men barnet bor varannan vecka hos föräldrarna, eller så kan vårdnaden vara gemensam men barnet bor bara hos den ena föräldern och träffar över huvud taget aldrig den andra föräldern.
Med begrepp som ”delad vårdnad” menas vanligtvis att föräldrarna har gemensam vårdnad och att barnet bor växelvis hos föräldrarna.
Vad innebär det att ha ensam vårdnad?
Många tror felaktigt att den förälder som har ensam vårdnad om barnet får bestämma allting om barnet. Riktigt så är det inte. Den förälder som har vårdnaden om barnet får bestämma var barnet ska bo, vilken förskola barnet ska gå på, vilken skola barnet ska gå i, om barnet ska opereras eller gå till någon speciell läkare eller tandläkare, om barnet ska få gå till psykolog/BUP, om barnet ska få pass, vilket försäkringsbolag barnet ska tillhöra m fl juridiska frågor.
Den förälder som har ensam vårdnad kan naturligtvis också undanhålla barnet från den andra föräldern och neka den föräldern all form av kontakt och umgänge. Men om den förälder som har ensam vårdnad om barnet inte låter den andra föräldern träffa barnet kan den föräldern vända sig till tingsrätten och yrka att tingsrätten ska fastställa att han/hon ska har rätt till umgänge med barnet. Förutsatt att den föräldern inte är helt olämplig som umgängesförälder kommer tingsrätten att bestämma hur mycket umgänge den föräldern ska få med barnet. (Jag ska i kommande artiklar skriva om barns umgänge med den förälder som barnet inte bor hos så jag utvecklar inte umgängesproblematiken vidare här).
I värsta fall kan umgängesföräldern vända sig tingsrätten och framställa yrkande om att få ensam vårdnad om barnen eftersom den andra föräldern motsätter sig umgänget. Det finns många exempel på att tingsrätten har ansett det så anmärkningsvärt att vårdnadsföräldern nekar umgängesföräldern kontakt med barnet att tingsrätten har bestämt att den sist nämnda föräldern ska få vårdnaden om barnet.
Den förälder som har ensam vårdnad om barnet har en så kallad upplysningsplikt mot den andra föräldern. Det innebär inte, som en del föräldrar tycks tro, att han/hon har rätt att kontakta den förälder som har ensam vårdnad om barnet varje dag och fråga vad barnen har sagt, gjort, ätit, druckit etc. En så omfattande kontakt behöver man som vårdnadsförälder inte stå ut med.
Den förälder som har ensam vårdnad ska dock upplysa den andre föräldern om var barnet bor, vilken förskola/skola barnet går i, hur barnet mår och utvecklas mm. Om det är så att föräldrarna har mycket svårt att tala med varandra torde det räcka med att man regelbundet skriver eller mailar information till den andre föräldern.
När får man ensam vårdnad?
Som ovan nämndes är det lagstiftarens mening att föräldrar ska ha gemensam vårdnad. Endast i undantagsfall ska en förälder kunna tilldömas ensam vårdnad.
a) svår och djup konflikt
Det är mycket svårt att få ensam vårdnad. Lagstiftaren anger i förarbetena till vårdnadslagen att en förälder ska kunna tilldömas ensam vårdnad om konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. Vad man menar med svår och djup konflikt är svårt att kortfattat redogöra för. Det kan var en konflikt om vilken förskola eller skola barnet ska gå på/i, eller något annat av det som ovan angavs som exempel på det som vårdnadsföräldern får bestämma om.
Föräldrar som har separerat har ofta stora problem rörande rent praktiska frågor kring barnet. T ex skickar den ena föräldern alltid tillbaka smutsiga kläder i den mån kläder över huvud taget skickas tillbaka med barnet eller information, angående t ex läkartider, klassamtal, inte överlämnas till den andra föräldern. Samarbetssvårigheter såsom de nu nämnda bedöms sällan vara grund för ensam vårdnad. Det förtjänar att påpekas att problem av den typen inte går att lösa genom att den ena föräldern får ensam vårdnad. Umgängesföräldern kommer sannolikt inte att skicka tillbaka alla kläder rena och strukna även om vårdnadsföräldern kräver det. Lagstiftaren har inte kommit med några förslag på hur föräldrar ska kunna lösa denna typ av problem.
I förarbetena nämns att om den ena föräldern har misshandlat, trakasserat eller begått andra övergrepp mot den andra föräldern så kan det vara bäst för barnet att den föräldern får ensam vårdnad. Det är således ingen självklarhet att t ex en mamma som blivit misshandlad och hotad av pappan får ensam vårdnad även om hon inte kan samarbeta med honom på grund av den stora rädsla hon känner för honom eller på grund av att han ständigt saboterar alla möjligheter till samarbete. Domstolarna har ofta mycket svårt att förstå den rädsla en kvinna kan känna för en man som utsatt henne för våld och det är inte ovanligt att domstolarna anför såsom skäl till att de bestämmer att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad att ”modern måste lägga de gamla problemen bakom sig och försöka samarbeta med fadern för barnets skull” !!!
b) olämplig förälder
En förälder kan också få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare. En förälder kan bedömas som olämplig om det t ex finns risk för att han eller hon ska kidnappa barnet, om han/hon har svåra alkohol/narkotikaproblem, är svårt psykiskt sjuk, misshandlar barnet eller utsätter barnet för sexuella övergrepp.
Det är dock ofta mycket svårt att bevisa att en förälder är olämplig på grund av ovan nämnda skäl. Ofta är det t ex bara mamman som pappan hotar med att han ska ta med barnet till sitt hemland för att hon aldrig ska få återse barnet. Ofta missbrukas alkohol och narkotika endast innanför hemmets väggar så att ingen annan än familjemedlemmarna känner till det. Att bevisa att någon är psykisk sjuk är också ofta mycket svårt för man kan inte begära att någon ska genomgå en rättspsykiatrisk undersökning (det kan ske endast i brottmål). Svårigheten att bevisa att en förälder misshandlar sitt barn är mycket stor. När barn uppvisar stora blåmärken och säger till polisen att det var den ena föräldern som slog honom/henne läggs förundersökningarna ofta ned på grund av att polis och åklagare tror att det är den andra föräldern som har påverkar barnet att anklaga föräldern och vad gäller uppvisade blåmärken kan de alltid bortförklaras med att ”barn ramlar ofta och slår sig”.
Slutligen vad gäller de sexuella övergreppen är det, som ni som läser Våga Se sannolikt alltför väl känner till, mycket svårt att bevisa. 19 av 20 förundersökningar avseende barn som blir utsatta för sexuella övergrepp läggs ner på grund av ”brist på bevisning”.
Om föräldern har dömts för misshandel eller sexuella övergrepp på barnet eller om föräldern är intagen på vårdintyg på en psykiatrisk klinik så underlättar det naturligtvis möjligheten för den andra föräldern att få ensam vårdnad. Om det inte finns en fällande dom eller om det inte på annat sätt går att bevisa att den andra föräldern är olämplig finns det stor risk att domstolen avfärdar påståendena och lämnar dem utan beaktande. Många domare tycks anse att om en förundersökning läggs ner eller om en förälder blir frikänd i en rättegång så innebär det att den föräldern inte har begått något brott. Så kan det ju naturligtvis vara men det kan också vara på det sättet att det inte fanns tillräckligt med bevis eller att polisen gjorde en mycket dålig förundersökning mm, mm.
Om det finns en fällande dom som visar att den ena föräldern har misshandlat eller förgripit sig sexuellt på barnet ökar möjligheten att få ensam vårdnad om barnet avsevärt.
För er som vill läsa mer om lagen om vårdnad finner ni den i 6 kap i föräldrabalken i lagboken. Förarbetena finner ni i regeringens proposition 1997/98:7
