Ensam(t)stående mamma

Går dom till x..

& kommer tillbaka på morgonen.
Dom dikterar villkoren.
Jag kan inget göra.

Ilskan är densamma.

Jag förstår inte??

Det första som händer är att jag frågar hur dom haft det?

Dom har varit osams...

Hinner inte svara eller ens öppna munnen, innan jag hör:

"du håller bara med xx...
Jag önskar att du inte vore min mamma.
Jag önskar att du inte ens fanns..."

-ja hej på dig oxå.

;(