Tyst här..
Vet inte om någon läser här öht.
Men min kamp pågår.
Det är aldrig stilla eller lugnt.
Alltid ngt elände -men också mycket fint.
Svårt att glömma bort fina ibland, när det är som jävligast.
Nu är det yngsta dottern som är bekymmersam.
Undrar vad jag ska/kunna göra för bättring.
Mailat Soc iaf.
Inget svar ännu.
Orolig!
Hon är stundom som en inprogrammerad Hubbot med ett faderkort i sig..
Hemskt!
