Motigt..
Det känns motigt att vara jag.
Livet går upp och ner för alla. Men ja.. det känns övermäktigt stundom.
Som nu.
Bagateller egentligen.
Men när barnens dator ger upp, och jag inte kan trolla fram en ny..
Inte ens det kan jag ordna.
Jag önskar så att jag hade mer att ge. Mina tålmodiga fina barn, förtjänar det..
Men det går inte.
Och när så Soc ringer, och säger:
"N samtycker inte till samtal på S längre.
Så vi kan tyvärr inte göra mer, utan önskar er lycka till framöver"..
.
.
Så jag har ingen möjlighet att återförenas med henne..
Dom kan inget göra. & Lycka till -dra åt h-e...
Det brister för mig...
Big time!!!!
