Ensam(t)stående mamma

Men det händer inte så mycket just nu.

Tjejerna kommer varannan torsdag och stannar till måndag morgon. Em bestämt men det är ingen som tar ngn notis om.

Dom verkar rätt ok trots allt. MEN det är som om dom leds i ett osynligt koppel.

X har ständig kontakt med dom. Och framförallt den yngsta.

Dom släpper inte sina mobilen en sekund. Och vaktar dom åt varann om dom ska duscha eller på toa.

Yngsta sonen har x ingen kontakt med under mina veckor -inte via mobilen iaf.

Möjligt att dom hörs ibland via online-spel dom spelar på datorn.

Vi har iallafall solat och badat dom dagarna vädret tillåtit. Och det har lyckligtvis varit dom flesta i år.

Dom har blivit sunt gyllene av solen med solblekt hår. Hos x åker dom aldrig och badar.

Mest för att x inte kan simma. Men det skulle han aldrig erkänna.

Han går (har jag sett) på botten och gör armtag.

Mupp!!!

Vilket gör att det är glasspromenad t centrum eller köpcentersutflykter dom tar sig för.
Om alls.

Hemma har dom fördragna gardiner -alltid!

Yngsta sonen kommer fredagar och stannar till nästkommande fredag.

Det funkar fint och han är glad när han kommer.

Killarna funkar även bra med varandra. Vilket gör mig varm i hjärtat.

Men försöker undvika att prata om det för mycket.

Känns lite ensamt ibland. Att bära allt.

Tänker på mina barn.
Hur mycket jag älskar dom.
Hur mycket jag saknar dom som inte är här.

Fast dom talar om att jag är dum & orättvis. Att dom inte vill vara här. Inte vill bo här. Inte träffa mig.

Så älskar jag dom oändligt!

Jag vill tro att jag inte är helt värdelös som mamma. Visst jag gör fel och har många brister.

Men ingen kan ta ifrån mig kärleken till mina barn.

Inte ens denna snedvridna, oönskade sjuka tillvaron som vi lever i. Och har gjort ganska länge..

Så många tårar jag fällt. Varje dag utan mina döttrar gör så ont.

Deras sängar står orörda.. Inga hårlockar har legat spridda på deras kuddar på många månader.

Jag går in där ibland och sätter mig. Tittar på deras saker, pyssel, favoritgosedjur...

Och det gör så ont...

Saknar dom.
Saknar oss.

Saknar det normala.

Känner sådan saknad... Varje dag...

Men jag ger inte upp...
Hur skulle jag kunna det?
Det är ju mina barn...

Trots att situationen är helt förvriden.

Inget är som det bör, och känslorna sitter utanpå..

Så gjorde ett meddelande på FB igår stor skillnad...

Från min äldsta dotter fick jag detta.

Hon ringde sen för att "mantra".. Men utan djup.

Varpå jag sa till henne att jag saknar henne.
Att jag inte är arg.
Att jag älskar henne.

Och om hon vill följa med oss imorgon (ikväll) dit vi ska -vilket hon nog ville (?!).

& så sa jag att jag _förstår_ att det är jobbigt.
Men vi ska lösa detta på bästa sätt.

Hon började gråta. Lilla hjärtat.

Inte lätt detta..

Men det kommer gå!
Det finns inget alternativ!

Jag googlar mycket. Och läser om saker och ting iom vårdnadstvisten.

Detta hittade jag om, vad man kan göra om man har vårdnad/boende men inte lämnar barnet/barnen till den andre föräldern...

-dock hoppas jag inte det blir aktuellt. Då han helst inte ska ha ngt umgänge alls!!!!!


*****


Om en vårdnadshavare/boendeförälder inte lämnar ut barnet/n till
umgängesföräldern i enlighet med tingsrättens dom/avtal kan umgängesföräldern vända sig till tingsrätten och begära att vårdnadshavaren/boendeföräldern vid vite av till exempel 5000 kr per barn och umgängestillfälle ska förpliktigas att lämna ut barnet/n.

Om ingenting särskilt har inträffat efter det att tingsrätten avkunnade sin dom eller avtal ingicks som gör att vårdnadshavaren/boendeföräldern har en anledning
att inte lämna ut barnet/n till umgängesföräldern kommer tingsrätten att bifalla umgängesförälderns talan, d.v.s. förpliktiga vårdnadshavaren/boendeföräldern vid vite av till exempel 5000 kr per barn och umgängestillfälle att lämna ut barnet, vanligtvis vid de
kommande fem umgängestillfällena. Dessutom måste vårdnadshavaren/boendeföräldern betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader.

Om vårdnadshavaren/boendeföräldern trots tingsrättens beslut inte lämnar ut barnet/n utan att det finns särskild anledning kan umgängesföräldern åter vända sig till tingsrätten och begära att tingsrätten ska döma ut vitet. Vårdnadshavaren/boendeföräldern får således betala ett vite på sammanlagt 25 000 kr. Om det är fråga om två barn blir vitet 50 000 kr. Dessutom måste vårdnadshavaren/boendeföräldern återigen betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader.

Att inte lämna ut sitt/sina barn till umgängesföräldern kan således få stora ekonomiska konsekvenser. Om vårdnadshavaren/boendeföräldern fortsätter att vägra lämna ut barnet/n trots att tingsrätten flera gånger dömer ut vite så kan det
leda till att vårdnadshavaren/boendeföräldern förlorar vårdnaden om barnet/n.

Det är således viktigt att följa domar/avtal om umgänge. Om barnet/n vägrar att träffa umgängesföräldern kan det ofta vara bäst att vårdnadshavaren/boendeföräldern vänder sig till tingsrätten och begär ändring av umgänget. Om det finns grund för att
barnet/n inte vill träffa sin umgängesförälder så kommer tingsrätten att ändra/justera barnets/ns umgänge så att det är förenat med barnets/ns bästa.

Dotter 1 ringer:

"Hej det är 1. Jag stannar hos pappa. Jag vill inte bo hos dig. Hejdå"..

Går 10 sek.

Dotter 2 ringer:

"Hej det är 2. Jag stannar hos pappa. Jag vill inte bo hos dig. Hejdå"..

På BUP.

Sonens tur. Och jag på sidan av.

Psykologen (kille i 35årsåldern) bondade bra m sonen.

Spelnördar båda två. Pratade speltermer och jag var helt lost.

Det var en bra sittning.
50 min går snabbt.

1/2-timma var jag med.
Sen väntade jag utanför.

Ny tid bokad. Men ingen fara m sonen.

Tror kuratorn i skolan "räcker" sen.
Det känns skönt!!

Får se hur det är...

-det gör hon varje dag.
För att säga att hon går från fritids.
Oftast låter hon helt vanlig på rösten.

Och sen ringer hon, när hon kommit hem.
-Då låter det annorlunda.

Hon börjar med sitt mantra.

Nytt idag, hon pratar med lugn röst. Konstaterar att hon inte vill bo hos mig.

Jag säger att jag är väldigt ledsen för det. Och varför?

Hon svarar inte på det.
-vet kanske inte varför själv.

Hon lägger på.

Får sms från äldsta sonen:

"Wtf. Hon sa HEJ till mig, och stängde dörren tyst".

I vanliga fall fnyser hon bara åt honom och titulerar honom "den där" (dom orden kommer fr x)..

Blir verkligen jätteledsen av att höra hennes ord VARJE dag..

Antar att det är meningen..

Eller så är det kanske ny strategi?

Då "utåtagerande" hos mig uppmärkssammats i utredningarna?

Yngsta sonen ropade på mig & undrar vart jag är?

I köket, svarar jag.

Han kommer in till mig och pussar mig mitt på munnen. Ler.

Sen går han & bygger Lego.

<3

I form av ny sambo, Is no more.

Hon har flyttat ut.

Kan bara gratulera henne...

Tyvärr tror jag dock att döttrarna "fyller en funktion" i tomrummet igen.

För igår skulle dom komma.

Sonen hämtade jag i skolan på em.

Yngsta gick t x innan jag hann hem.
Och äldsta skickade sms (igen) att dom stannar hos x.

Jag svarade NEJ..

Dom stannade.

Idag kom nytt sms:
"Vi stannar hos pappa till middagen, ok?"....

Jag svarade NEJ.

Dom stannade..

Tjejerna som gick igår, kom tillbaka vid 12.

Svala.

Jag & äldsta började titta på fotografier.
Yngsta tinade efter en stund, och kom och gjorde oss sällskap.

Mysigt!

Lunchfix och tro det eller ej...
Men ALLA åt.

Yngsta dottern tog tom om.

Plockade undan.
Tittade på fler bilder, fast på cd-rom.

Tjejerna hittade på saker att göra.

Men sen, helt plötsligt var aaaallt tråktgt.

Den så välkända mantrat satte igång.
x 2.

För den äldsta är likadan nu.

Dom går...

Så ledsamt detta...

Och pga fler omständigheter som hänt känner jag mig väldigt sorgsen..

Ställde mest till obehag.

Dock åt ALLA barnen.

Äldsta dottern "liknar" yngsta i sättet.

Aaaaallt är trist här...

Ryggsäckarna tas.
Jackorna på.
Dörren smälls igen.

Tystnad.

Messar x om dom kommit t honom?

Får till svar:
"Ja... Ständiga konflikter tydligen"..
.
.
.

Finns inget mervärde att svara på det.
Finns dock viss sanning i det som skrivs.

Men det är dom två som gått, som står för konflikterna.

***

Ledsen...

.. Kl 12. Tjejerna alltså.

Då var jag & yngsta sonen på väg ut, för att köpa gympadojor till honom.

Dom var inte roliga, vare sig då...

... Eller när vi kom tillbaka.

Det var ingen skillnad.

Dom var aviga & yngsta dotter gav sig på yngsta sonen.

Med orden "det stod o din utredning"..

Usch!!

Jag hoppas detta snart får ett slut.

... Kl 17.
Ungsta dottern alltså.

Som är dealen i normala fall.

Men på måndagar efter en helg hos x, ska hon komma på fm enligt Tingsrättens beslut.

Det fattar uppenbarligen inte x.

När hon kom har hon samma arroganta uppsyn, som alltid.

Hon är som en skiva som hakat upp sig.

Inga argument är hennes.
ALLT kommer från x fula mun..

Hon låter som en skiva som hakat upp sig..

Drog upp min mamma gjorde hon (?)..
& mitt äktenskap med x...

En massa skit sades.

Bytte kläder.

Sen gick hon.

& jag blir så ledsen i själen...
Stackars stackars barn...