Ensam(t)stående mamma

Fröken ringer idag.
Hon har lite att prata om.

Bla en händelse fr. fredagen.
Barnen hade kommit till skolan och frukost aningen sent (inte min vecka)

Fröken hade frågat dottern vad som var fel, så hon och lillebror såg så ledsna ut.

Dottern hade börjat gråta.
Dom gick ut i tamburen.

Lillebror hade sölat med överdragsbyxorna, och storasyster var också lite sölig.
Så dom missade bussen och fick gå.

Pappan hade blivit arg på dom och sagt: Ni behöver inte komma tillbaka hit.

????

Detta satte sina spår och barnen var ledsna.

När jag träffade sonen frågade jag om fredagen lite lätt.
Och jo pappa hade blivit arg. Mest arg på lillebroren fast han tyckte att storasyster också var seg.

Sen visar det sig att pappan puttat och "slagit" lillebror..
VA!!!
Jag försökte luska lite.
Och det är inte slag med öppen/knuten hand. Men putt och han hade tagit hårt i honom.

Det hade han gjort tidigare också sa lillebror.

Och nypt honom i hakan.

Och så säger lillebror att pappa slår storebror med.

Tog storebror åt sidan när jag kom hem.
Frågade honom, och bad honom vara ärlig.

Nej han slog inte SÅ OFTA!!!!!!

Men puttades och nöp honom i kinderna så munnen snörptes ihop. -när han ville ha svar, men inget fick.

Och då kan jag inte svara alls, sa storebror.

Imorgon ringer jag soc.
Måste få ett stopp på detta.

Det är ju mina  barn. Varför slår en pappa sina barn.

Men det som är mer ofta förekommande i det hemmet, är den psykiska misshandeln.
Mobbning på hög nivå.

Killarna är rädda för sin pappa. Rädda att säga/göra fel.

Stackars stackars mina fina barn...

/Ledsen mamma