Ensam(t)stående mamma

Förutom att jag enligt dottern O är VÄRLDENS sämsta mamma, så kallar hon mig även HORA och KÄRRING.

Är det ett språk man ska ta från ett barn?
Ett barn som inte ens är tonåring, utan går på mellanstadiet.

Och efter torsdagens incident med sonen och x-et, om hemkörning då "tiden gått ut"..
Så förvånas jag av dagens händelse.

Dottern går i vredesmod härifrån, och hem till sin pappa.
Detta efter att han skickat sms till henne att han ska åka iväg och handla utklädningskläder till dom.
Roligt, MEN vi har bestämt att om barnen ska gå i från den andre föräldern, så ska man förankra det med den vuxne FÖRST.
Det gör inte han. Utan messar henne.

Skickar ett sms till honom "för det första ska du kolla med mig först, och för det andra så får hon inte gå"

(med tanke på uppträdande och språk)

- Varför ska det vara ok för honom att vara med barnen när det INTE är hans barnvecka, när jag inte får det???

När jag sen åker för att skjutsa sonen M till kalas, och köpa present innan, ska hon med.
Men får ett anfall, och gapar till mig.
Vi har INTE tid att stå på parkeringen och orda om ditt och datt, utan ska hon med så är det NU.

Hon vägrar sätta sig.
Jag åker.

Hon går till sin pappa.

Jag skickar sms till honom och till henne, att hon ska komma tillbaka.
Men hör inte ett ljud från dom på 5 timmar. Då dottern ringer.

Varför är det ok att hon är med honom, när inte jag fick ha sonen med på utvecklingssamtal??

Inte konstigt att jag blir gråhårig i förtid...