Kvartsamtal
I torsdags var det dax för kvartsamtal i skolan, med yngsta sonen.
(och eftersom det är otroligt spänt mellan mig och barnens pappa, så har jag bett skolan om att få enskilda tider.
Så slipper vi vara på samma ställe, samtidigt)
Det var inte min barnvecka, så att sonen skulle vara med på mötet kom lite helt apropå.
Skickar ett sms till x-et. Och hör om sonen kan vara kvar på fritids, så kan jag köra hem honom sen.
Får till svar: Framförhållning. Så NEJ.
Svarar: Ok.
Då ringer han mig. Och säger att sonen behöver förberedas för sådant..
Ok jag fattar.
Men han säger att han kan fråga sonen om han vill när han kommer hem.
Ok.
Mailar fröken att jag TROLIGEN kommer ensam. -så vet hon.
Kl. 15 ringer jag x-et igen.
Det är telefonsvarare -som alltid. Då han kopplat sin telefon på det viset, att mina samtal aldrig går fram direkt.
Han ringer upp.
Och vi bestämmer att jag möter upp sonen vid ankomsten med bussen.
Det är god tid tills bussen kommer, så jag åker till busshållplatsen istället.
Ser sonen, och ber honom komma med mig.
Kl. är då 15:15
Skickar ett mms med bild på sonen, och texten "jag lånar honom lite, kommer om en stund"..
Kl. 15:30 är samtalet..
Vi kommer strax innan till skolan.
Kl. 15:30 ringer min mobil. X-et.
"var är han"??
"vem säger jag"..
"sonen"
"ja han är här med mig"... vi ska ju på kvartsamtal nu.
Då säger x-et med kraftig stämma, och den otäcka tonen bara han kan få fram:
"han ska vara här NU"...
"men".. försöker jag..
"nu... NU"...
Ber sonen ta på sig ytterkläderna.
Säger till en annan fröken att jag bara ska skjutsa hem sonen. Jag kommer strax tillbaka.
Skjutsar honom till sin pappa.
Och återvänder till skolan.
Kan inte hålla tårarna tillbaka..
Dom bara flödar.
Fröken tittar med sorgsna ögon på mig... och säger "såhär kan du inte ha det"..
Nej jag kan ju inte det.
Vi samtalar lite.. men sonen skulle ju varit med och talat om hur han har det i skolan.
Får en ny tid.
En barnvecka-tid.
Åker hem..
Sorgsen, och otroligt ensam..
Vad har jag gjort för att ha ett x som är som han är..???
(och eftersom det är otroligt spänt mellan mig och barnens pappa, så har jag bett skolan om att få enskilda tider.
Så slipper vi vara på samma ställe, samtidigt)
Det var inte min barnvecka, så att sonen skulle vara med på mötet kom lite helt apropå.
Skickar ett sms till x-et. Och hör om sonen kan vara kvar på fritids, så kan jag köra hem honom sen.
Får till svar: Framförhållning. Så NEJ.
Svarar: Ok.
Då ringer han mig. Och säger att sonen behöver förberedas för sådant..
Ok jag fattar.
Men han säger att han kan fråga sonen om han vill när han kommer hem.
Ok.
Mailar fröken att jag TROLIGEN kommer ensam. -så vet hon.
Kl. 15 ringer jag x-et igen.
Det är telefonsvarare -som alltid. Då han kopplat sin telefon på det viset, att mina samtal aldrig går fram direkt.
Han ringer upp.
Och vi bestämmer att jag möter upp sonen vid ankomsten med bussen.
Det är god tid tills bussen kommer, så jag åker till busshållplatsen istället.
Ser sonen, och ber honom komma med mig.
Kl. är då 15:15
Skickar ett mms med bild på sonen, och texten "jag lånar honom lite, kommer om en stund"..
Kl. 15:30 är samtalet..
Vi kommer strax innan till skolan.
Kl. 15:30 ringer min mobil. X-et.
"var är han"??
"vem säger jag"..
"sonen"
"ja han är här med mig"... vi ska ju på kvartsamtal nu.
Då säger x-et med kraftig stämma, och den otäcka tonen bara han kan få fram:
"han ska vara här NU"...
"men".. försöker jag..
"nu... NU"...
Ber sonen ta på sig ytterkläderna.
Säger till en annan fröken att jag bara ska skjutsa hem sonen. Jag kommer strax tillbaka.
Skjutsar honom till sin pappa.
Och återvänder till skolan.
Kan inte hålla tårarna tillbaka..
Dom bara flödar.
Fröken tittar med sorgsna ögon på mig... och säger "såhär kan du inte ha det"..
Nej jag kan ju inte det.
Vi samtalar lite.. men sonen skulle ju varit med och talat om hur han har det i skolan.
Får en ny tid.
En barnvecka-tid.
Åker hem..
Sorgsen, och otroligt ensam..
Vad har jag gjort för att ha ett x som är som han är..???
