Ensam(t)stående mamma

.. När jag pratar i min jobbtelefon.
Trycker bort samtalet.

Kollar nr, och känner inte igen ägaren.
Men väljer att ringa upp.

Det är det "braiga" fröken, från hemnr.
Hon frågar hur det är?

Sen säger hon att imorgon är det dax igen.
Äldsta sonen ska på "förhör".

Rektorn kommer och hämtar sonen i skolan 0930.
Till en väntande bil med fröken.

Sen vidare till polisen el. vad det nu är i Polishuset.
Ett rum, med stora spegelglas.

En person därinne med sonen.
Allt filmas.
Folk tittar genom fönsterglasen.

När det är över, skjutsas han tillbaka till skolan.
Lunch och sen är det över.

Denna ggn vet dom om det i förväg.
Sonen ska få veta av mig.

Sist var han rädd. Och tyst.

Hur förbereder man sitt barn för detta?

Rådfrågar min syster.

Och vid hemkomsten pratar jag med sonen.

Om att han ska till polisen igen.
Inte soc där jag var med, utan det andra stället.

Säger att dom finns för att hjälpa.
Att det är bra om han berättar det han vill säga, för dom är vänner.
Och ju mer dom vet, desto bättre hjälp kan han få.

Han känner sig mer trygg tror jag.
Känns som han kommer öppna sig lite mer.
Men det vet man inte förrän imorgon.

Jag får inger mer veta.

Hoppas bara det går bra.
Min fina kille.
Mitt hjärta.

// Mamma