X ringer
Vill inte höra hans röst.
Mail och sms brukar räcka.
Men han ringer.
När saker och ting går hans väg, och han har kontrollen. Då är han medgörlig.
Har en vän ton och framstår rätt ok.
(jag vet bättre dock)
Men nu.
Han säger att jag ska få den delen av barnbidraget som är sonens del.
Ok. What´s new.
Men när jag säger att han ska betala underhåll, då går han i taket.
Tycker jag är oresonlig, och vill att vi kommer överrens utan FK inblandning.
HA!
Skulle inte tro det.
Det säger jag till honom.
Han blir ilsk. Tonen ändras. Han blir mäkta irriterad.
& det sista han säger innan han lägger på luren är:
Då har xx (sonen) inget här att hämta!
***********
Så sonen får inte del av några av sina saker, eller kläder han har hos pappan.
Han lägger locket på.
Skickar detta till honom:
Med tanke på omständigheterna, tror jag snarare att det underlättar
vår framtida kommunikation, att förlita oss på de beräkningar som föreslagits tills vidare.
Var jag inte betänksam innan, gjorde ditt samtal i morse mig mycket bekymrad.
Då du på eget initiativ plötsligt använder xx tillhörigheter som påtryckningsmedel,
för att skynda på processen.
Och driva din vilja igenom, känner jag att vi inte har samma måsättning i diskussionen.
Vi har likvärdiga förutsättningar och därför står jag fast vid de råd jag fått.
Skulle det förändras får vi väl eventuellt omvärdera det då.
Jag tycker inte att det är relevant att före en diskussion,
kring vad jag vill eller inte vill.
Jag har inte valt detta, och önskar att situationen aldrig behövt uppkomma.
Så vi avslutar det här och nu.
Jag skriver ut dokumentet och skickar det,
så kan du i lugn och ro ta ställning till vad som föreslagits.
Jag vill slutligen tro och hoppas att ditt utspel gällande ss (sonens) ägodelar var i affekt,
och inte i avsikt att straffa honom.
***********
Han svarar.. men vad kvittar.. detta är över nu. En ny era börjar.
