Ensam(t)stående mamma

Det var dax att träffa Psykologen, som skulle göra utvärdering på mig & x.

Socialsekreterarna skulle träffa honom kl 9.
Jag 1030.
X 1300.

Inga konfrontationer med x. Tacksam för det.

Jag fick välja tid först.

Dom informerade kort om varför dom valt denna ytterst OVANLIGA grej.

Och jag känner tacksamhet ATT dom gör det.

Allt för att förhoppningsvis få en äkta bild hur mitt x är (och jag själv för all del också).

Sen gick soctjejerna.

Varpå den ena (som jag har mest kontakt med) säger att hon vill prata med mig när jag var klar hon Psykologen.

& jag blev utfrågad av Psykologen i 2 timmar. Han antecknade & spelade in det hela.

När vi var klara fick jag ett frågeformulär.
Det skulle fyllas i hemma, och tas med nästa gång vi ska ses.

Det var en gedigen undersökning.

567 (!) frågor. Av helt random (sett ur mitt perspektiv) frågor.

Om ALLT!

När vi var klara, bokades en ny tid in.
Och jag gick ut, för att prata med Socialsekreteraren.

Det visar sig att skolan (äntligen) fått tummen ur, och kommit in med en skriftlig anmälan!!!

Jag fick läsa den!

Inte så mycket nytt (fick ju info när soc varit i skolan).

En ny grej var det dock.

Jag har märkt det, som det handlade om. Och även konfronterat x med det tidigare. Men bara fått hans (förväntade) undanflykter tillbaka..

Nu är det skolans observationer!

Ingen rolig läsning. Men jag är inte förvånad... tyvärr.
Alls!!!

Lämnade dom med en bra känsla i magen.
-mest tacksam över att soc ger mig information & uppdatering.

Tolkar det som ngt bra!

Har bestämt mig sedan lååång tid tillbaka, att lita på min magkänsla!