Ensam(t)stående mamma

Det är inte lätt här.
Igår var inget undantag.

Yngsta dottern ringde & ville gå hem själv fr skolan. Inte åka bil.

Yngsta sonen ringde, och ville bli hämtad.
Redan på väg då, eftersom jag varit och handlat mat.

Hämtade en glad kille.

Under tiden ringer dottern som just kommit hem.

(Med fodrande röst)
Vart är du?
När kommer du?
Vaddå handlat?
Är du inte nyopererad?

-öhh joo det är jag mitt i allt.
Men det tar inte livet hänsyn till.
Det finns ingen annan som gör det åt mig.

Hon är väldigt oförskämd.
Vill inte vara hos mig.
Gör narr av mig.

Säger hejdå och lägger på.

Äldsta dottern bekräftade träning till mig på em.

Skulle komma efter det.

Kom 19:30.
Avvaktande.

Åt och sen började hon oxå.
Fanns inget att göra här.
Allt är trist.

Sen gick hon oxå..

Det var redan bestämt. Det märkte jag på upplägget.

Jag hade iaf 2 söner kvar här iaf...

Och vi hade en mysig kväll.

& döttrarna förloras till en psykopat och hans kvinna som har ett hell att vänta...

Ja.
För nu har hon -den nya kvinnan flyttat in hos dom.

Smidigt!

Efter att den förra fått kalla fötter, och inte ville bli sambo efter 1,5 månad. Gjorde x slut vid jul.

Julen 2012 alltså.

Nu 1,5 månad senare har han en ny.
Som just flyttat in.

Fy fan!!!