Beskedet har sjunkit in lite
& jag gläds så åt att ÄNTLIGEN få det på papper,
från instansen (Familjerätten) som gått igenom vårt liv och leverne med lupp.
-Att x inte är lämplig. ALLS!
Så mycket vånda. Så många tårar. Så mycket kämpande.
Det är inte över ännu. Men det är en bra bit på väg.
Pratade med min Advokat igår, och han var förvånad.
Inte över den egentliga utgången av utredningen, då han haft dåliga vibbar
av x från första (och enda) mötet.
Men att Socialtjänsten och Familjerätten var så eniga.
Och att det är till min fördel.
Det är VÄLDIGT svårt att få Enskild Vårdnad i dagens Sverige.
Men jag ger mig f-n inte.
Den där DJÄVULEN (aka x) ska INTE "vinna" detta,
genom att vara den obehagliga varelsen han är.
Han förtjänar det inte. Han gör inget annat än ont.
Och det värsta är att han inte har vett att inse det själv.
