Möte med Soc och Samtalstanten
Hade ett möte inbokat.
Med damen jag går på samtal hos (efter att ha blivit remitterad från Socialtjänsten)
och med min kontakt på Socialtjänsten.
Det var ett bra möte. Det brukar det vara.
Vi pratade om hur det varit, och hur det är.
Berättade ännu en gång om döttrarnas "mantra".. och just då ringer min mobil.
Jag som sitter på möte, har såklart ljudlöst på, men det burrar i väskan.
Säger till mina medmötare, att det kanske är den ena dottern.
Hon brukar ju ringa när hon kommer hem, och köra sitt mantra.
Det är det. Den yngre av dom.
Svarar, och har högtalartelefonen på.
Dottern: "vart är du"?
Jag: "på möte"
Dottern: "vart då"?
Jag: "det kan jag berätta sen"
Dottern: "varför låter det så burkigt"?
(högtalaren är ju på)
Jag: "det är så dålig mottagning här (!) det är därför...
Dottern: "jag vill inte vara här. Jag mår inte bra här. Jag vill inte bo här"..
KLICK!
Ha, där fick dom höra det live. Med egna öron.
Hur inrutat det låter. Hur lite substans det finns i orden.
Hon har ALDRIG några "svar" på mina motfrågor om VAD som är tråkigt,
eller VARFÖR hon inte känner sig trygg.
Det var bra att dom fick höra det.
Min Soc-kontakt är intresserad av vad Familjerätten kommer fram till.
Så jag ska höra av mig om det, när jag får veta.
Hon berättar också att hon ska SLUTA.
Ledsamt, men förståligt.
Hon är en klippa. Men jag hoppas vi slipper ha med dom att göra framgent.
Hon vet att x inte hörts av på mycket länge till mig. Han är helt enkelt TYST.
Han har inte hört av sig till Socialtjänsten heller. Alls.
Det förvånar henne. Inte mig.
Han "jobbar" så.. Om man inte låtsas om något problem eller vad det nu är. Så finns det inte.
Fiffig kille. *not*
1 timma senare är vi klara.
Ny samtalstid bokad.
Sista uppföljningssamtalet med Soc inbokat.
Hoppas att detta snart. Mycket snart är över...
